29 #dagarkvar

av

-531 77.

Siffrorna trillar ur huvudet på mig när mamma säger att hon inte hittade ett nummer i katalogen. Hon vill ringa M och tacka för blommorna. Det är många år sen jag själv slog numret. Säkert över 20 år, men det sitter där. Djupt förankrat.

Barndomens siffror

Det får mig att börja tänka mer kring vänners telefonnummer. Inte en chans att jag skulle kunna ringa till varken Mia eller Anna utan att behöva slå upp numret eller använda telefonens kontaktregister. Däremot sitter de kvar där, allra siffrorna från barndomen. Jag kan nog halva klasslistan fortfarande. Jag tänker att jag inte är ensam om det fenomenet. Barndomens viktiga siffror finns kvar. Saker man borde minnas i den viktiga vardagen däremot, de är bortblåsta. Som den nya pinkoden på mobilen. Oj vad jag kämpade med att memorera de fyra siffrorna här för någon månad sedan. Var tvungen att skapa flera olika krokar att hänga upp siffrorna vid.

För att de ska fastna.

Idag är det 29 dagar kvar till dess att fotbollen kickar igång. 29 var mitt nummer. Är fortfarande viktigt. Det är vårt telefonnummer hem till ön.

telefonnummer

50029. Vårt telefonnummer. Jag var ingen 08:a när jag växte upp. Vi hade riktnummer 0756 här ute på ön. Det var viktigt då. Vi var inga stadsbor. Men så småningom gjordes en omläggning. Vi fick prefixet 560 framför våra nummer. Identitetskris då. Nu en accepterad vana. 🙂

Solen skiner. Det är lördag. I morgon tänker jag ta mig till Grimsta. Jag behöver det. Behöver tanka lite grönvit kärlek.

Vet att många är på väg upp till Edsbyn. Ni är starka ni som åker. Jag vet att en bil med fyra kollegor åker upp. De ser all bandy. Inte så mycket av någon annan sport, men all bandy.  Själv bänkar jag mig framför TVn. Håller tummarna.

Och mår bra av vetskapen att det nu är mindre än trettio dagar kvar till avspark.

Kategori : Uncategorized