Gott kaffe och budget i balans

I går var första gången jag var på ett årsmöte med Hammarby IF. Flera blev förvånade när jag sa det, eftersom jag är väldigt engagerad i föreningsliv och går på rätt många årsmöten. Och det är väl egentligen också förklaringen. Att mitt engagemang för Hammarby har annat fokus och då har jag valt att inte gå på årsmötena, men däremot på medlemsmöten och supportermöten av olika slag.

Nu gick jag inte bara dit, utan var även medförfattare till två motioner tillsammans med Patrik Bergwall, Gustav Gelin och Hugo Wijkström. En som handlade om pyro och att Hammarby i olika sammanhang när pyroteknik debatteras ska stå upp för en positiv supporterkultur och arbeta för en attitydförändring till pyro hos förbund och andra berörda. Den andra handlade om tv-rättigheter, att uppdra åt Hammarbys styrelse att genomföra en genomarbetat utvärdering om möjligheten att bryta sig ur det centrala tv-avtalet, kolla upp möjligheter att själva sända matcher. BÅDA röstades igenom och styrelsen hade också yrkat bifall till bägge. Den om tv-avtalet blev direkt en nyhet: Hammarby utreder egen tv-produktion.

Årsmötet flöt på lugnt, kanske lite väl lugnt i min smak. Från politikens värld är jag van med lite mer diskussion, speciellt om motionerna. Även om styrelsen yrkat bifall på en motion och den förväntas gå igenom tycker jag att det är konstruktivt med diskussioner på ett årsmöte, något som styrelsen sedan har med sig. Andan från diskussionerna. Men så var det inte här. De få försök som gjordes avstyrdes. Men som sagt, bra beslut rakt igenom enligt mig.

Den sammanfattande känslan är positiv. En budget i balans och stort hopp om framtiden.

Gott kaffe och massor av hembakade kakor, gratis! Trevliga människor. Grymma funktionärer som gjorde att registrering och utdelning av handlingar gick smidigt. Något för långt kändes dock mötet. Där hade man kanske kunnat korta några presentationer och istället ge plats för diskussioner. Många väntade ju på att Gregg och spelarna skulle komma upp på scenen och när de gjorde det  var klockan halv tio. Då var folk trötta och som en sa till mig efter mötet, hade svårt att formulera frågor på engelska.

153 personer var där. Först tänkte jag att det var alldeles för lite. Men när jag såg mig omkring blev jag ändå stolt att så många i olika åldrar och från olika grupperingar hade tagit sig till ett årsmöte en torsdagskväll.