18 #dagar kvar och en Shrek till skola

Ett kuvert på hallgolvet. Fem år, och ett vitt kuvert på golvet. Ett brev som påminner mig om ett skört mammaskap. Som en kastad tegelsten i pannan.

Antagen till skola? Hej Cecilia, du pluppade just.

Minimänniskan som förgyller mitt liv och mina dagar. Som förgyller, förpestar, förtrollar och som är allt och lite till och så mycket mer än jag förstod vidden av. Som äger min tillvaro och min rytm. Luften jag andas in, och ut. Och jag vill stanna kvar. Eller inte. Det kanske jag inte vill. Men jag vill hänga med. Jag vill leva med dig, förvara dig i min ficka och älska dig tills döden delar oss.

Jag vill dela livet med dig.

Jag vill bära dig över stenarna, bända undan träden, stampa ihjäl spindlarna och bana din väg. Jag vill råda dig, vara din vän, din beskyddare. Jag vill lära dig, rucka undan världens fördomar och förtryck för din skull och för din lärdom i livet. Jag vill berätta för dig allt jag vet och allt jag inte vet men som jag vill lära mig. Jag vill ta din lilla hand med fem fingrar och ge dig en ängel. En ängel av vitt och lull-lull, på din mjuka axel. Jag vill döda dina fiender och lyssna på havet i snäckorna med dig.

Och jag vill få dig att inse att makten över styrkan bor i ditt hjärta. Styrkan huserar i din egen tro. I din egen övertygelse. Jag önskar dig det största av allt, kärlek. Jag önskar dig också känslan av att vara bra. Att duga. Att räcka till. Allt som flyttar in i din kropp är påverkbart. Att övertyga dig om att det du ger är det du får. Livet är en cirkel. Jag vill aldrig styra dig.

Men börja du skolan. Så tar jag en kopp te. Jag är bara mamman.

skola_c