Du vet väl om att du är gravid?

Smått ironiskt när jag häromdagen bloggade om ensammammalivet. Hur mycket det är att parera.

Här kommer fortsättningen.

Känt mig så orkeslös sista veckan. Tung i kroppen. Tungt att andas. Som att varje andetag varit en liten inre kamp som känts knasigt bak i ryggen. Svettats. Frusit. Svettats. Frusit. Om vartannat. Jag har nog tänkt att jag varit lite slutkörd. Men har ändå hållit i gång. I dag fick jag en tid hos min fantastiske läkare på Gullmarsplans Carema. Han lyssnade snabbt på mina andetag och konstaterade att: ja fröken, du har luftrörskatarr som inte alls är bra att få när man har astma.

Ordinerad VILA. V I L A. Absolut vila hela helgen. Och äta penicillin.

Jag känner mig dum. Att jag inte lyssnar bättre på min kropp. Det enda man har som egentligen är riktigt viktigt, förutom sina nära och kära.

Kom osökt att tänka på en incident när jag väntade det märkliga barnet. Jag var i sjunde-åttonde månaden någon gång. Fick horribla kramper och kräkningar (sorry) en kväll. Gjorde så ont i magen, långt upp i magen, så där som när man har magkatarr ungefär. Om ni vet. Och vi ringde till Sös och förklarade läget.

– Jag är magsjuk, säger jag. Eller så har jag värsta sortens magkatarr. Jag känner igen symptomen.

Jag fick absolut inte komma in till sjukhuset eftersom jag då skulle kunna smitta ner en hel förlossningsavdelning. Man kommer direkt in på förlossningsmottagningen när man är så pass långt gången som i åttonde månaden, även om det inte är förlossningsrelaterat. Så jag hängde ut lite hemma. Krampade. Kräktes. Gick dubbelvikt. Och så. Tills jag var tvungen att ringa igen, då jag höll på att kräkas upp de inre organen. Och så fick vi åka in till Sös.

Blev placerad i ett ensligt rum långt utom närhet till någon annan, för smittorisken. De satte ett band som mätte något slags verksamhet inne i kroppen, medan jag vrålade:

– Ge mig något för magkatarr!! Eller magsår! Jag håller på att dö av magsår för helvete. Jag har slarvat med maten sista dagarna för det har varit galet på jobbet. Novalukol, heter det väl? Det där som är bra för magkatarr. Ge mig!

Plötsligt börjar de två barnmorskorna inne i rummet skratta högt men ändå lite förläget.

– Du har inte magkatarr, Maria. Inte heller magsår. Däremot ser det ut som att du ska föda barn inom några timmar. Du vet väl om att du är gravid?

Jag dog lite. Av skammen. Att inte ha koll över min kropp. Det jag trodde var magkatarr var extrema förvärkar. Som i och för sig stannade av efter några timmar och jag fick åka hem igen. Men ändå.

Fokus kropp. Alla helgens planer inställda.

IMG_0368