Förbjudet?

Förresten. En söt kommentar från idag. Jag hade 4/5-delar av min favoritfamilj som sällskap på läktaren. Guddotter Alice och småbrorsorna Isak och Ivar. Ivar är sex år och charmigast i världen.

Ni som var där noterade ju också att det inte var särskilt mycket sång. Rätt tyst på läktarplats. Ingen trumma. En stund in på uppvärmningen och läktaren där vi satt i solgasset börjar fyllas på. En stark röst från sektion K når oss borta på L. Något om ”Kämpa nu för fan Bajen”.

Ivar, som satt jämte mig, ryckte till och tittade dit.
-Vem var det som skrek?
– Jag vet inte. Kan ha varit vem som helst. Du vet, här får man skrika. Man ska skrika här. Hur högt man vill. Vad man vill.

Ivar stirrar storögt på mig. Frökenhjärnan drar igång. Var det där så smart? Får man verkligen säga till en sexåring att man får skrika vad som helst i ett offentligt rum. Jag försöker parera.

-Alltså, kanske inte vad som helst..

Ivar andas ut.
-Åh, tänkte väl. Man kan väl inte få skrika Djurgår’n.

Thats my boy…..

image