Kär Lek

Påsken är över. Över. Hejdå.

Jag är ingen högtidsfanatiker. Är ointresserad. Ser inget värde i vare sig påsk- eller jultradition. Visst är det fint att träffa vänner och familj men det kan man göra när som helst så länge ett engagemang och intresse finns. Och utan att där ska stå en fet påskmiddag på ett gulpyntat påskbord. Så, här fanns inget påskris eller påskmiddag. Här fanns karameller och en ohygglig massa kärlek.

Kär Lek. Det var det som byggde torn på bordet.

Det är allt vi har och allt vi kan bygga vidare på. Måste, bygga vidare på. Ju äldre jag blir, desto mer blir jag varse om detta egentligen enkla fenomen. Att det vi skapar ur kärlek är det livet handlar om.

Jag vaknar med mitt barn. Vi nynnar tillsammans på ”Sång till friheten”.
– Du är den finaste jag vet.
– Du är det dyraste i världen.
– Du är som stjärnorna.
– Som vindarna.
– Som vågorna.

Och jag dör en smula. Av stunden. Av möjligheten i morgonen. Av livet. Av kärleken som sjuder genom nerver och husväggar. Av lyckan att inte vara ensam. Att ha någon att dela stunden med. Och melodin lever i blodet.

Vi har strosat på söders gator. Njutit av solen. Ätit kanelbullar och druckit alldeles för starkt kaffe. Jag har varit sjuk men inte tillräckligt sjuk för att inte kunnat njuta av melodin. Vi har lyckats storhandla med hjälp av en taxi. Vi har planerat för Ljungskile borta. Jag har svårdeklarerat med hjälp av en fantastisk telefonsupport. Jag har inhandlat nya premiärsneakers. Jag har gjort frukost medan ett bamsespel pågått på ett vardagsrumsgolv. Jag har legat i soffan och sett på när vännerna i mitt liv spelat handboll i hallen med Shreken. Ett lyckligt handbollsfrö.

Det dyraste i världen.

hall sneakersviboll