När ångesten sköljer över en..

…så är det tur att man är bland vänner.

Sicken bedrövlig match vi genomför. Jag vet att jag inte borde skriva alls förrän ett par timmars vatten runnit under bron. Att det är dumt att försöka analysera i affekt.

Men Kaj kör min bil. Alltså finns det tid att försöka summera.

Besvikelse är nog det jag känner starkast. Att vi kommer därifrån med en poäng ska vi tacka Nacka för då vi i slutet sätts under rejäl press. Ljungskile har en boll inne som döms bort samt Figge som räddar på mållinjen och ett fint hemjobb av Nik sekvensen innan.

Jag oroas mest över långsamheten och bristen på djupledsspel. Vi skapar knappt en enda het målchans. Sundin har ett avslut i burgaveln och Monday borde förvaltat den chans som dök upp när ett fint inlägg landade vid bortre stolpen där han stod. Lallet har en nick som med lite medgång hade kunnat gå i mål. Jag tycker Christophe förtjänar viss cred för jobbet han lägger ner. Han är en av få som åtminstone ser ut som att han gilla uppgiften.

Men annars skapar vi ingenting. Och jag får en obehaglig känsla av en massa en-mans-jobb. Att vi blir isolerade öar och inte ett tajt lag som jobbar ihop. Ingen, inte ens Kennedy, verkade vara vän med bollen.

I min bok tillförde Castro Tello mer offensivt än Adelstam. Jag hoppas han får chansen från start mot Värnamo. Mitt i allt kom jag på mig själv att tänka att LSKs anfallare Tobi Alabi, nr 9 gärna hade fått ha vår tröja på sig. Han såg oerhört tung ut att möta. Tydligen bara nitton år gammal och kom som bosman från Millwall. Han skapade ju mer oreda ensam än vad båda våra anfallare gjorde.

Pappersschabblet med Christoffer Carlsson känns pinsamt. Sånt som bara inte får hända och jag hoppas verkligen att det går att lösa. Vilken mardröm om inte CC får spela under våren.

Jag bekymras över bolltapp och slarviga passningar. Överlag är det svårt att hitta ens några glädjeämnen.

Mer än inramningen då. Fantastisk uppslutning av grönvita. Vi kan visserligen sjunga både högre och bättre och jag tänker att det visar vi på söndag.

Det är med tungt sinne jag sitter här. Ingen bra känsla i kroppen alls. Oro för att det såg så håglöst och osäkert ut.

Hade ju drömt om något helt annat.

image