Mindre skadeglad

Gjorde en reflektion som på ett sätt överraskade mig lite. Att jag inte längre vältrar mig i skadeglädje.

Vi kan börja med det som hände på Stadion. Den avbrutna matchen. Jag tyckte bara det var jobbigt. Att skymningspress och fakturatörstande poliser får vatten på sina kvarnar.

Det stör mig att så få människor förstör för så många. Jag tycker det är förjävla trist att det slängs flaskor. Det är öken att matchen inte spelas klart. Fotbollen ska avgöras på plan och inte på Thallingers kontor.

För ett par säsonger sedan hade jag nog gnuggat händerna i mjugg. Skadeglatt. Men nu känns på nåt sätt kampen för fotbollen större. Vill som passionerad supporter slippa förklara mig efter pressens rubriker. Är så trött på hetsjakten och blir därför mest bara ledsen att vi matar trollen.

Jag kan inte ens skadeglädjas åt akustikdebaclet i Mordor. Just för att vi också ska flytta in i nytt. Jag är orolig att vi också får en konsertarena. Måtte vi haft bättre delaktighet i det bygget.

Kanske är det åren i Superettan som börjar ta ut sin rätt. Den här jävla serien är så hemsk att jag inte ens kan skadeglädjas åt våra värsta konkurrenters motgångar. Kanske beror det på att det är så hemskt att behöva träska omkring i gyttjan. Vill.inte.vara.här.

Nu behöver jag lite vårvärme och en bra hemmapremiär. Jag behöver det av så många skäl.

Behöver ett tillskott av endorfiner.

Ryck upp dig nu Olsson. Kanske ska äta ett päron.