Söndagen

Söndagen var galen. Från start till slut. Har inte ens kommit mig för att blogga om den. Förrän nu.

Jag försov mig. Hann varken duscha eller vakna. Ilfartscyklade till Gullmars där vi hade bussvärdsmöte 7.30. Folk strömmade in redan då. Grönvita halsdukar runt halsen och några ölplattor under armarna. Där var skratt, sång och soligt morgonhumör. Som reseledare hjälptes jag och Emil åt att lotsa folk till sina rätta bussar. Att få 500 pers till rätt buss är ett spännande projekt.

Vi lämnade Gullmars med ingen saknad eller försoven, men med ångest och förväntan.

Stannade vid A6 Jönköping, finlunchade på Ikea. Åkte vidare. Fick fråga polisen om vägen till torget då busschauffören inte visste. Men en bra busschaufför stannar mitt emellan de både krogarna vi hade som mötesplats. Mitt på gatan. På uteserveringen på ena sidan stod vänner till mig och skanderade: Mia, Mia – ge oss en sång! Det var fint, och jag kom av mig lite.

Plötsligt får jag reda på att ultrasbussen åkt direkt till arenan, och inte skulle komma för att leda marschen från torget till arenan. Polis, dialogpolis, SLO uppmanar mig till att lösa det. Jodå. Lösa och strukturera en marsch. Klockan 15.20 skulle den gå. Så jag sprang. In och ut på krogarna. Jagade på människor, försökte sprida 15.20-budskapet och att marschen inte skulle gå från torget som sagts tidigare, utan från gatan utanför krogarna. Jag försökte få ihop ett gäng starka personer som kunde agera frontpersoner i marschen. Jag andades inte. Bara sprang.

När jag sedan hör ”nu kommer ju ultrasbussen!” Glädjen! Vilken jävla glädje. Där kom bussen. Och där fick jag tillbaka en någorlunda normal andning. Och där, blir jag haffad av Flibben, som ville ställa några frågor. Om ni ser det eventuella klippet i filmen så vet ni, att jag precis hade fått andningen tillbaka. Jag vet faktiskt knappt vad jag svarade.

Och vi gick marsch. Ägde gatorna. Eldade. Sjöng. Hammarby.

Vi är 3000 bajare som tagit oss till Borås. 3000 eldsjälar som kom för att se: ingenting. Efter en överjävlig skitmatch som jag inte tänker kommentera (läs gärna Gustavs mer nyanserade reflektioner), var det dags att åka hem. Då har en buss passat på att gå sönder. 40 personer undrar var de ska ta vägen. Sambandsledaren från bussbolaget ringer, folk står och rycker i min jacka och undrar var deras grejer från bussen är, hur de ska komma hem, vad vi ska göra, om de kan hoppa in i andra bussar. Och alla busschaufförer säger olika. Till slut löste vi så att de 40 fick plats i resterande bussar, vi åkte förbi deras trasiga buss och hämtade deras grejer, och åkte till A6 där en ny buss stod levererad. Här saknades också lite andning.

Detta, tillsammans med ett gäng andra saker, var en bortaresa i Bajens namn. En händelserik sådan.

Snart söndag igen. Premiär på riktigt. I går gick Bajen Fans ut med information gällande marschen. Läs gärna här!

IMG_9819IMG_9777IMG_9820