Utmattad

Ligger farligt lik en blöt fläck i soffan. På TVn spelar aik under stängt tak på en skandalöst kass gräsmatta. Ute är det årets hittills vackraste kväll. Under tak. Stackars gnagare. Faktiskt.

Själv har jag kommit halvvägs. Tolv av tjugofyra utvecklingssamtal avklarade. Jag tycker väldigt mycket om själva mötet med barn och föräldrar. Det är givande och intressant. Det är viktigt.

Däremot är all dokumentation som ska göras innan smått bisarr. Tidsåtgången abnorm. Därav min känsla av att vara en blöt fläck. Dessutom är det verktyg som vi ska använda för att skriva barnens skriftliga omdömen stolpigt. Opersonliga och svårförståeliga. Nästintill exkluderande.

Eller vad säger ni läsare som har barn i kommunala stockholmsskolor. Tycker ni att de där dokumemten är värdefulla och givande?

Jag ska dock inte klaga för jag har en grymt bra klass. Vetgiriga, glada och schyssta barn. Kids som gillar livet. Och de tolv jag pratat med trivs toppen i sin skola.

Men deras fröken är trött. Det har varit lite för mycket mörker på sista tiden. På många fronter. Då är det tur att man har en arbetsplats som jag stormtrivs på. Ett jobb som är stimulerande och arbetskamrater som många gör det där lilla extra.

Det är också obeskrivligt skönt att känna tendensen av vårvärme mot frostbitna kinder. Välgörande solljus. Hopp om bättre tider.

Sist men inte minst. Tur att jag har mina vänner.

Törs man hoppas att Bajen hjälper till med lite energipåfyllnad på söndag? Skulle – så att säga – behöva det så innerligt.