Matchnerver

Hur har ni det med era sådana? Matchnerverna?

Mina blir bara skakigare och skakigare. Den här jävla fotbollen påverkar mig bara mer och mer. Det känns inte som att jag blir klokare med åren. Vänjer mig inte. Förtvivlan kring att harva i Superettan bara växer över tid. Det gör fysiskt ont.

De spökar. Ligger i sängen. Orolig mage. Kaosfylld skalle. Visserligen inte bara fotbollen som påverkar mitt väsen. Men den bidrar onekligen till känslokaoset.

Matchnerver

Vill ju så väldigt gärna se något annat i morgon. Något annat än senast. Visserligen ett på pappret starkare motstånd som väntar nu. Men vi slog inte ens Värnamo.

Tankarna rusar. Bänkar han Besara igen? I min värld känns det helt omöjligt. Något säger mig att vi tänker olika där mr Berhalter och jag. I min bok behöver vi Nahirs offensiva spetskompetens. Att han värvades för just det. Att vi blir för idéfattiga med dubbla defensiva mittfältare.

Fick jag bestämma skulle även Castro-Tello finnas i startelvan. Och Theorin. Gärna också Lallet ute till vänster.

Tror inte jag kommer att få någon av mina önskningar igenom.

Det sista jag gjorde innan jag vek ner mig i bingen var att lägga biljetten i plånboken. Så nedrans lätt att glömma. Påminner er andra om det. Ta fram biljetten direkt. Ta med. Så försmädligt att bomma.

På mitt köksbord ligger morgondagens matchprogram. En diger bunt. En vacker bunt.

I morgon ryktas det om solsken och vårvärme. Om fullsatt och tunnelevent.

Det ska bli fint att träffas igen. Alla vi. Och på vårt kära Söderstadion.

image

I morgon hoppas jag på tokpepp och energi. På spelglädje och tempo. På sånger och solsken. På målskytte och igenspikad, egen kasse. På läktarmagi och självförtoende.

Platsen i våra hjärtan. Vårt vackra hem.

Om bara några timmar ses vi.