Lättnaden

Drar en djup suck av lättnad. En välkommen, efterlängtad och väldigt välbehövd seger.

Jag är en smula trasig. Att då få möta vårsolen på Södermalm tillsammans med fina Malin. Kränga matchprogram på Medis, ta klivet upp på Söderstadion och till sist också få fira tre poäng var precis vad jag behövde.

Det var en riktigt fin första halvlek. Baggio och Nik åt så mycket hälsenor på mitten vilket gjorde det snudd på omöjligt för gästerna att få till något eget spel. Högre press och mer intensitet. Precis som efterfrågat. De regerade på mitten. Och Kennedy och CC hjälpte till på bästa sätt.

Jag ska väl ta tillfället i akt och göra en offentlig avbön för mitt Monday-gnäll tidigare. Idag var han gigantisk. Han ser så stenhård ut och idag spikade han och Guldborg igen ordentligt.

Två anfallare gjorde mål. Känn på den. Viktigt, viktigt. Erik Sundin hängde första efter en briljant framspelning av Christoffer Carlsson. Billy Schuler gör det andra. Två riktigt fina mål. Billy borde nog ha gjort ett till precis innan paus. Sicket läge. Verkade nästan som att han fick för god tid på sig. Hann tänka för mycket och avslutet gick över.

I den andra halvleken mattades intensiteten hos de grönvita. Men ändå skapade inte ÖSK särskilt mycket. Trots det kom det en reducering med knappa kvarten kvar. Och ångesten sköljde över mig.

Extra svettigt eftersom vi bränt massor av möjligheter. Vi borde ha dödat matchen tidigare.

Men vi redde ut det. Tre enormt viktiga poäng till oss. Tre poäng och ett par dagars andrum.

Johannes Hopf förtjänar också beröm idag. Han spelar med ett lugn som tilltalar mig.

Gästernas bortafölje förtjänar cred. Roligt med en fylld bortasektion. Fina banderoller i paus. Jag har nog aldrig tokapplåderat en bortaklack tidigare. Men idag gjorde jag det. Från botten av mitt hjärta.

UBs tifo verkar ha varit fint. Står ju så till att jag inte ser något. Bilderna som dykt upp efteråt visar på en avancerad och snygg koreografi. Vackert. Noterar nu att Anna tagit kanonbilder. Kolla inlägget innan!!

En annan riktigt fin sak var Mondays dansande med flaggan. Fint av Christophe Lallet att ta med honom över när vi ropade på honom. Utan det stödet hade han nog inte kommit. Och vet ni, tror både vi och Monday behövde den där dansen.

Robin och bandyhyllningen. Två väldigt fina, varma och viktiga hyllningar. Att Lillkillen fick dra igång ett ”Det är vi som är Hammarby” gav mig tårar i ögonen. Kärleken. Det stora.

Raklång på soffan. Drar djupa andetag. Hela vägen ner ska luften. Det går nog lite lättare att andas nu.

En viktig seger. På många plan. För mig personligen nästan löjligt viktig.

Lättat leende. Så kommer jag att somna.

image