Regnet

Gipset är borta, och kvar finns bara en sylvass läkarblick och stränga instruktioner på att hålla handen i viloläge en tid framöver. Jo, jag tackar jag. Säg det till någon som lever i viloläge så finns där kanske en rimlig chans till uppfyllnad.

Jag är: kaos.

Vi lyckades få ihop ett bra tunnelevent med tillhörande musik, medlemsvärvning, souvenirförsäljning och annat smått och gott i söndags innan matchen. Vi hade ett fyra timmars styrelsemöte i måndags, och vi har lyckats haussa ihop en maxibuss som går mot Falkenberg i morgon bitti. För tillfället har jag det märkliga barnets fot storlek 30 i mitt knä, en kopp te på soffbordet, och en andningspaus efter styrelsejobb via telefon och mail.

Jag har packat bussväskan, lagt fram busskläderna, till och med stuvat ner en mellanöl vilket hör de extremt sällsynta företeelserna. Jag har tagit ledigt från jobbigt och ordnat med en mormor som hämtar barn. Redo.

Tänker att det är en lyx att vara lättroad. Jag är autistiskt lycklig över att jag lyckats driva igenom införskaffandet av en steroidinfluerad Boomblaster till Bajen Fans styrelse. För er som hör till min generation benämns den fortfarande som en: bergsprängare. Vi använde den på tunneleventet innan matchen, och den ska pumpa ut Bob Marley i morgon bitti på Gullmars busstorg. Och jag är eld och lågor över bara tanken på de tonerna, där och då.

Det krävs så lite.

Regnar det i morgon? Jag gillar regn, regn är det absolut bästa för mitt mående. I regnet känner jag mig mer levande än någon annan gång. Vilket har smittat av sig på den märkliga. -”Mamma, vi älskar regnet, du och jag!”, vrålar hon när vi kliver ut ur port nummer tio och rakt in i ett hällregn som gud förbisåg.

Vi har aldrig paraply. Paraply är låtsas, och ett onödigt sätt att undvika livet.

Falkenberg – ses på läktare och barrikader.

regn