Helikopterkrasch

Vaknar med ett ryck. Svettig och stressad. Hög puls. Tydliga synintryck kvar på näthinnan. Havets vidder. Stormvindar. Piskande, mörka vågor. Och en helikopter ofrivilligt på väg nedåt.

Dessa jäkla mardrömmar. Massor av olyckor. Det har varit bilar och tåg hittills. Nattens helikopterfärd var en ny variant. Det märks att min hjärna försöker bearbeta tillvaron nattetid.

Ligger kvar i sängen. Pulsen har gått ned men obehagskänslorna finns där. Oron. Osäkerheten.

Trivs inte alls med de känslorna. Det är på ett sätt tärande.

Samtidigt förstår jag varför de finns här hos mig. Just nu. Lite för många delar av det som jag rankar som viktigast i livet svajar. Inget är som förrut. Pappasaknad och bajenångest. Bland annat.

Det är tur att jag inte är ensam. Är så sjukt tacksam över vännerna. Finaste, finaste vännerna.

Ska hänga på låset på jourbutiken. Köpa bröd och äta finfrulle. Ta en promenad till Kanalplan till tolv. Kika på U17-gängets fajt i fint sällskap.

Skingra tankarna.

Livet

image