En efterlängtad seger

image

Jag har precis kommit hem. Duschat av mig resdammet. Ligger raklång i sängen. Tankar som snurrar. Känslor både högt och lågt.

Vilken dag. Den blev på alla sätt minnesvärd. En fantastisk resa.

Vi tar det från början. Jag var länge tveksam om jag skulle orka åka. Den nionde maj är så otroligt starkt förknippad med pappa. Hans födelsedag.

Mamma tyckte absolut att jag skulle åka. Att farsan hade velat det.

-Jag fixar bubbel! Orden är Malins tidigare i veckan. Hon är fin hon. Packat kylväska med bubbel och champagneglas.

Vi fick bästa platsen på bussen. Club Bubbel placerade sig hyfsat högt i quizen och stämningen på topp. Vi kom iväg tidigt från Gullmars vilket innebar ett par timmar i Borlänge.

Vi sökte oss bort från Restaurang Liljan då behovet av annat äm hamburgare var stort. Vi klev in på lokala Indiern. Jag behövde uppsöka toan direkt. På väg dit passerade jag ställets jack vegas-maskiner. Där satt en snubbe och spelade. Jag tyckte han var väldigt lik Dulee Johnsson men avfärdade det som osannolikt ett par timmar före fajt.

Väl inne på toa skämdes jag lite som direkt tänkte Dulee för att killen var färgad och satt där och spelade.

Tillbaka vid bordet bad jag någon av tjejerna att också kika om det var han. Ingen var säker. De avfärdade det också.

Strax därefter kom Gustav Gelin. Han var bombsäker. Det var Dulee. Han gick till och med fram och frågade om han skulle spela matchen och det svarade han att han skulle. Kändes osannolikt allting. Märkligt.

Det är något väldigt speciellt med bortaresor. Roligt att träffa så många bekanta som man gör. Har väl aldrig fått så många varma, innerliga kramar. Fint. Jag behövde det.

En promenad till arenan. Tagga för match. Första halvlek var inget att skriva hem om. Tempofattigt och osäkert offensivt. Däremot såg det återigen ganska säkert ut i defensiven. Men den offensiva delen känns just osäker.

Träläktaren gick sönder i år igen. Det tog inte många minuter innan första plankan brast. Hoppas verkligen ingen skadade sig!

Rätt bra volym på klacken idag med fint stöd från den delen bajare som valt långsida. Bra jobbat!

En stund in på andra ersatte Christophe Lallet Mikael Rynell. Och vilket inhopp han gör. Snacka om matchavgörande. Lallet möts av publiken som sjunger hans ramsa och han svarar på bästa sätt. Bara efter ett par minuter på plan får han bollen ute till vänster. Bryter in i plan med snabba fötter, vickar sig förbi en bragespelare och prickskjuter sen bollen bort i målvaktens vänstra gavel. Sagolikt vackert.

Här brast det för mig. Lallet var farsans stora favoritspelare. Att få uppleva det inhoppet, det målet och därefter då också den rusning han gör ut till fansen. Liksom slänger sig in i våran famn.

Det var så vackert!

Efter målet tar vi över matchen helt. Kan spela ut med ett större lugn och Brage tvingas framåt. Det ger Billy Schuler en yta att driva bollen mot mål. Försvararen är med men rensningen hamnar hos en framrusande Nik Ledgerwood som via målvaktens ben sätter tvåan.

image
foto: Peter Jonsson

Vi vann! Vi inkasserar tre livsviktiga poäng. Vi gör det utan att spela särskilt bra framåt. Vi gör det tillsammans.

Det var lättade och glada spelare och supportrar som firade segern efter att slutsignalen gått. De fick sjunga och dansa för oss. Vi fick njuta segerns sötma.

Och som jag lipade. När vi ska gå ut från arenan sätter arrangören på Mando Diaos ‘Strövtåg i hembygden’ och då var mina känslor, för att fortsätta dagens royalisttema, all over the place. Tårarna rann nerför mina kinder.

Det kändes så fint alltsammans. Och samtidigt har saknaden efter farsan aldrig känts så påtaglig som precis där.

Puh.

Det är en slagen hjältinna som ligger här nu. Trött men glad. Ledsen och stolt.

Men jag är samtidigt väldigt tacksam för den här dagen. Tacksam för att Micha, Flibben och Gustav fixar DLN-buss. Tacksam för tjejerna som tog hand om mig hela dagen. Det är sannerligen bra skit det där med vänner. Tack.

Tre viktiga poäng. Ett sagolikt vackert mål från CL. En enormt känslofylld dag. Vänskap. Och sanslös, grönvit passion.

Så summerar jag den här nionde maj-dagen. Den första utan pappa. Men vet ni, på nått sätt kände jag att han var där med mig ändå.

Kärlek vänner. Ta hand om er.