En känslornas helg

Mors Dag. Familjen. Som ju i mitt fall är så monumentalt förändrad. Det är annorlunda. Svårbegripligt. Jag har ännu inte tagit in förändringen helt. Att farsan är borta för alltid. Mitt förnuft greppar det, men känslorna säger annat. Det är så vansinnigt definitivt. Även om det är mammas dag så far mina tankar obönhörligen till pappa. Som inte längre är här.

Hur som helst. Tidigare i veckan ringde mamma och kvittrade lite. ”Jag har köpt en namnsdagspresent åt dig”. Namnsdag? Tydligen är det Pernilla kommande fredag. Vi köper aldrig presenter till varandra på namnsdagar så jag fattade att hon sprungit på något som hon tyckte jag borde ha. Jag försökte pressa henne lite men hon ville inte ge någon ledtråd.

Efter en vansinnigt fin lördag, en sådan där dag som jag kommer att leva på minst hela den kommande veckan, så tog jag trippen ut till Ön. Det var lite surrealistiskt för på vår lilla grusväg så möter jag pappas bil. Det högg till i hjärtat. Det visar sig vara spekulanter som provkörde. Och som dessutom ville köpa den. En ung, glad tjej. Som ska ta hans buckliga Saab och köra vidare i sitt liv. Det kändes bra. På så många sätt.

Ett av dagens mål var att hjälpa mamma att betala räkningar. Den däringa internetbanken var farsans avdelning och mamma har tydligt deklarerat att det där tänker hon inte lära sig. Än. Och jag tycker hon gör rätt. Jag och brorsan kan absolut fixa det där ett tag. Hon kommer att vilja lära sig. Så småningom.

Direkt när jag kom log hon. Och sa att ”du får presenten direkt. Jag tyckte den skrek Pernilla där den låg”.

Mamma hade köpt en grönvit trasmatta. Dubbelvävd. Jättefin. Och jättemycket Bajen. Hon är väl för söt. Det var störtfula grytlappar i julklapp. Men världens finaste namnsdagspresent. Det är lite av min älskade mamma i ett nötskal det.

Image

Dagen fulländades precis just nu. När telefonen hem till morsan ringde. Brorsans nummer dök upp på displayen. Eftersom mamma i exakt den stunden stod med händerna i en smuldegspaj så svarade jag. Det var Nora som ringde. Älskade, underbara Nora. Och vet ni – hon ville prata med mig. ”Ringa Nilla” hade hon sagt. Det värmde ett fastershjärta ska ni veta. Så där mycket att det till och med kom tårar.

En känslornas helg.