Nosen precis över ytan

Strax efter fyra satte jag mig kapprak upp. Ett elevnamn dök upp i skallen. En pojke med rullstol. Var hade jag placerat honom i matsalsschemat?

Drog till jobbet före sex. Tvungen att kolla och mycket riktigt. Hade gjort fel. Hjärnan är festlig.  Hur den omedvetet processar.

Det är sådana tider nu. Tider av sömnlöshet,  stress och längtan efter ledighet.

Inte bara jag verkar längta. Kidsen är trötta. Korta stubiner.  Tjafs. Onödiga konflikter.

Jag hade precis som merparten av er däreute behövt lite bajenmedvind. Lite påfyllnad.  Kraft.

Blev i och för sig klar med schemat.  Jag och rektor B har varit grymt effektiva. Det är ett stort pussel som ska läggas.  Vi tror att vi har landat det. Skön känsla.

Efter en väldigt fin kväll med mamma och bror där vi firat mammas födelsedag ligger jag nu raklång på soffan. Kippar efter luft. Tröttkoma. Lite pappalåg också. Det var så tomt där på restaurangen. Mest för mamma förstås. Första födelsedagen på 46 år utan pappa. Klart fan det är tomt. Han fattas oss.

I morgon ska jag på en gammal elevs studentmottagning. Kan inte låta bli att bli både rörd och stolt över att bli inbjuden som gammal mellanstadiefruppa. Det värmer.

Men mest av allt längtar jag efter bajensegrar. Och sommarlov.