Tre poäng!

Hemma igen. Raklång i soffan med tre viktiga poäng. Viktiga och sköna. Nödvändiga och vackra.

Hammarby besegrade Degerfors med 1-0. Och vilket mål sen. Ännu en gång sätter Kung Kennedy en hörna direkt i mål. Ännu en gång bevisar han klass.

Vi åkte DLN-buss dit.  Trevligt sällskap,  briljant ordnat men sunkig buss. Luften full av mögelsporer och jag kände hur hals och ögon påverkades direkt. Riktigt usel miljö.

Vi satt en stund på kinahaket innan vi hängde på låset för att ta plats inne på Stora Valla.

Den första halvleken var kass. Knappt några närkamper, lågt tempo och känslan av att det kändes som en träningsmatch. Planen såg från kortsidan grön och fin ut men det blev uppenbart direkt att den var allt annat än lättspelad.

I den andra halvleken gjordes två tidiga byten som gav effekt.  Lallet kom in istället för CC direkt i andra och strax därefter fick Castro Tello speltid istället för Adel. I min bok borde Castro starta nästa match. Han skapade mer den stund han fick än både Schuler och Adelstam gjort de senaste fajterna.

Vi var klart bättre än Degerfors i andra halvlek. Mer boll, bättre tempo och vi skapade flera bra chanser.

Ändå fick Johannes Hopf göra en riktigt vass räddning när han med handen från skott på nära håll parerar till hörna. Viktigt!

Sen frälser Kennedy oss med det där målet. Vackert, viktigt och välförtjänt. 

Äntligen fick vi segerfira med laget igen. Självklart fick Kennedy ge oss en sång. Skönt och efterlängtat.

Hem bytte jag och Malin buss. Det fanns plats i Bajenklanens fina buss vilket betydde att förutom att vi fick fira segern med Ulrika så fick mina ögon och lungor en betydligt bättre hemfärd. Tack för skjutsen Klanen!

En fin dag i Bajens tjänst är nu till ända. Jag satt där på bussen och konstaterar ännu en gång att livet blir väldigt mycket bättre när Bajen vinner.

Tack alla ni som förgyllde min lördag.

image