Sommar, semester och ja.. Bajen. Med blandade känslor

Jag kom hem från Palestina i söndagskväll. Jag tycker alltid det är jobbigt att komma hem därifrån. Så många upplevelser att smälta och det känns som att jag varit borta i en evighet. Känslan att lämna sina vänner bakom murar och taggtråd, i en vardag fylld av våld, förtryck och orättvisa – är inte lätt. Att säga hej då och själv åka hem till frihet och trygghet.

Och nu att komma hem mitt i högsommaren och ha semester, det var faktiskt svårare än jag hade väntat mig. Först fick jag panik över att inte ha några direkta planer. Men ju längre veckan gick, kom jag på att det faktiskt är så här jag vill ha min semester. Kolla Bajenträningar, hänga med vänner och familj, åka ut till landet över dagen, bada och grilla. Promenera runt med människor jag tycker om i ett ljummet Sommarstockholm. Det finns inget bättre.

Så veckan blev fin och siktet var ju inställt på lördagen, om än med blandade känslor inför allt så äntligen slut på speluppehållet.

Jag tycker att Gustav Gelin lyckas fångade känslorna man har i dag efter att vi nu invigt vårt nya hem. Supportrarna levererar – klubben sviker. Och Pernilla beskrev också känslorna bra i inlägget innan.

I går förmiddag kände jag mig vilsen. Expressenartikeln, tanken på nya arenan, Årsta en sandhög.. Det kändes som att jag var på väg till något event och inte en Bajenmatch. Tills jag kom till Medis. I samma takt som torget färgades grönvitt kom den rätta känslan tillbaka. Det är ju vi som är Hammarby och vår själ kan ingen ta ifrån oss. Så härligt att se alla igen! Vänner, bekanta, familj – alla som hör till. Och marschen var fantastiskt.

20130721-112110.jpg

Med min fina bror på Medis

20130721-112122.jpg

Inne på arenan fick jag en bra känsla nästan direkt, samma där – när sångerna ekade i utrymmena bakom så kom trygghetskänslan, att där är själen. Att det är alla de här människorna som är Hammarby.

Men i dag vaknar jag med tomhet, besvikelse och ilska. Att igen och igen och igen läsa och konstatera att supportrarna skapade magi men att vi inte lyckades vinna matchen. Som vi hade behövt magi på planen!!

I dag snurrar tankarna i huvudet och den där läskiga känslan att hoppet rinner ut, att miraklet som man ändå någonstans gått och trott på inte kommer att inträffa. Att vi är fast i Superettan. Fy fan.

Det är egentligen lite läskigt hur Bajen påverkar så mångas liv. Och hur det ibland förvaltas väldigt dåligt av dem som har makten att göra förändringar.

20130721-112206.jpg

Min systerdotter Mona har flyttat från familjeläktaren till ståplats med flagga.

20130721-112223.jpg

Grym bränning var det.