Sommargott

Sista lediga veckan. Jag har parkerat hemma i Stockholm utan egentliga måsten. Väldigt lite inplanerat. Bara vara. Softa och hänga med de som kan och vill.

Hamnade till slut nere på Kanalplan efter en dag som innehållit både lägenhetsfix, småkakebak och trevligt vänhäng.

Damerna spelade bra. 1-1 speglade inte den totala matchbilden. Tycker nog att söderbönorna var det klart bättre laget även om gästernas ledningsmål var ett av de snyggaste målen jag sett live under 2013.

Att sitta där på läktaren. Omgiven av vänner. Kjol och kortärmad tröja. Inte frysa trots att klockan hinner bli nio.

Att gå uppför de där trapporna och konstatera att ännu en fantastisk sommarkväll är till ända.

Vädret påverkar mig. Jag älskar sommaren som den har visat sig i år. Älskar.

Bajen påverkar mig också. Såklart.  Och det är nog en förbannad tur att så mycket annat har varit fint när ännu ett tåg har passerat. Hade förra sommarens kyla och gråväder parkerat här i kombination med Bajens fortsatta kräftgång hade jag nog varit redo för psyket. Nu kan jag nästan hantera det.

Jag ser fram emot att börja jobba. Längtar efter både kollegor och kids. Ser väldigt mycket fram emot kommande läsår.

I augusti finns dessutom tre konserter inbokade. Olika typer av musik och alla väldigt efterlängtade. Kanske blir Cohen-konserten mest känslosam. Det var en av pappas stora favoriter. Och bland det sista han gjorde var att köpa en biljett till mig och mamma. Själv tyckte han det var för knepigt med rullstolen. Så han köpte åt oss två. Ett par timmar senare var han borta. Så den där konserten blir nog väldigt speciell för mamma och mig.

Jag hoppas att sommarvädret tänker fortsätta. Att de här ljumma kvällarna ska finnas även fast jobbet kallar på dagarna. Kvällar att ta tillvara på. Lägga i en minnesplats. Plocka fram när den där vidrige kung Bore kommer. Kvällar att leva på.

Stockholm är en underbar stad. Mitt hjärtas stad. Har oerhört svårt att se mig bo på någon annan plats.

Någonsin

image