Mina reflektioner kring Hammarbys organisation

Jag är precis som alla andra grönvita otroligt besviken. Besviken, frustrerad och stundom även förtvivlad. Ännu ett fotbollsår är till spillo redan i augusti. Vi kommer att spela superettan även nästa år. Om vi klarar oss kvar alltså.

Och nu kommer kraven på avgång. Igen. Vi har redan sparkat en tränare. Igen. Våra spelare underpresterar. Igen. Och styrelsen är naturligtvis helt fel. Igen.

Ja, mönstret känns igen. Igen.

Så vad gör vi då?

Jag sitter inte på några svar. Inte heller sitter jag på några lösningar. Men jag har förslag.

Jag är inte säker på att ett extrainsatt årsmöte i Fotbollen där vi medlemmar i ren frustration väljer in nya styrelsemedlemmar som lovar ljus framtid är rätt väg att vandra. För min del känns det som att vi redan har prövat det. Med milt sagt blandad framgång.

Jag tror att det är dags för att tillföra saker. Inte rakt av bara byta ut då vi riskerar att tappa än mer tid. Jag är helt övertygad om att organisationen kring både föreningens och bolagets styrelse behöver bli större. Arbetssättet behöver förändras. Målet kan omöjligt vara att få ”sitta med i Hammarbys styrelse”. Det måste gå att bygga en organisation som är bredare. Jag tror nämligen att de allra flesta som väljs in i Hammarbys styrelse har ambitionen att göra sitt allra yppersta och många gör säkert en jäkla massa bra saker. Men de är för få.

Jag vet att jag diskuterat det här med vänner och med styrelsemedlemmar tidigare. Om att jag tror att vi måste bygga arbetsgrupper. Där den som leder dessa grupper sitter i någon av de två styrelserna. Men där frågorna man arbetar med ska vara avgränsade och att arbetsgrupperna ska fyllas med kunniga och kompetenta människor.  Det kan handla om lobbyverksamhet gentemot politiker och byggandet av nya planer. Det kan vara en arbetsgrupp som jobbar med utbildningsfrågor och värdegrundsarbete, en grupp som arbetar med marknadsföring, en grupp tar hand om de sportsliga frågorna. För att ge några exempel.

Här ser jag fördelen att knyta fler människor till organisationen. Människor som vill kavla upp armarna och som kan tänka sig att jobba med just sina hjärtefrågor. Som har kompetens, engagemang och kunnande. Jag är helt övertygad om att det finns sådana människor där ute.  Ur mitt perspektiv är det en av Hammarbys största svagheter just nu. Att det är för få personer som ensamma ansvarar för så viktiga frågor. Det kanske är så att varje anställd på Hammarby Fotboll också ska ansvara för en arbetsgrupp.

En annan av mina käpphästar är kvalitetssäkringsarbete. Vet vi verkligen vad vi håller på med? Jag vet att Hammarby har ett utvecklingsområde här. Ett stort sådant. Min känsla är att Hammarby inte jobbar med utvärderingar och verksamhetsplanering i den utsträckning man borde.

Jag jobbar i en kommunal verksamhet. Det finns mycket man önskar vore annorlunda där. Men jag har också med åren insett att mycket av det vi håller på med är väldigt värdefullt. Vi utvärderar och analyserar mycket. Ibland står det mig upp till öronen, men sett i backspegeln så kan jag lugnt säga att den verksamhet som jag själv bedriver i klassrummet men även det som skolan driver stort har blivit väldigt mycket tydligare med åren. Det finns en tydlig organisation som klarar av förändringar. Som har rutiner och som kan byta ut folk. Allting finns inte längre inne i en persons huvud.

Elever, föräldrar och personal är mer delaktiga nu än när jag startade min lärargärning. Vi har bättre koll på verksamheten. Vår chef vet vad som händer. Jag som anställd vet vem som ansvarar för vad och även när på året det sker. Jag som anställd har möjligheten att anonymt få svara på en medarbetarenkät. Våra föräldrar och elever får också utvärdera vår verksamhet. Och svaren arbetar vi med. Vi gör utvecklingsplaner på vår verksamhet utifrån resultatet. Vi ser vilka områden vi är starka på men också var vi behöver utveckla. Jag tror verkligen att Hammarby behöver utveckla sitt kvalitetsarbete för att undvika göra om samma misstag.

”Vi måste driva Hammarby mer professionellt” hörs det i många led. Jag tror absolut att det stämmer. Men jag undrar ibland om det är de stora bolagen vi ska titta åt? Jag har inte svaret på den frågan. Jag kan alldeles för lite. Däremot tycker jag att det kan vara värt att reflektera kring medlemsdemokrati och föreningsägande ett par vändor. Vi kanske inte ska avfärda kunniga föreningsmänniskor rakt av. Det finns många klubbar i allsvenskan som lyckas bättre än oss på så många plan. Och som inte drivs i bolagsform. Kan vi månne även lära av dem?

Sist men inte minst så efterlyser jag ödmjukhet. I alla led. Jag tycker ofta att det känns jobbigt att så många i organisationen utstrålar att man vet bäst själv. Att man har full koll på allt. Att vi minsann är Hammarby.

Jag är stolt Hammarbyare. Men jag är också plågsamt medveten om att den verksamhet vi bedriver långt ifrån är sverigeledande. På något plan.  Och ur det perspektivet tror jag att prestigen som jag upplever finns i överflöd är direkt förödande.

20121119-120008.jpg