I en hiss och en diss

Man borde kanske vara van, men fan vad jag hatar att vi är så dåliga.

Orden är grannens. Ovanför mig i detta hyreshus fullt av aikspelare bor även några rättrogna. När vi träffas blir det förstås bajensnack. Den här gången möts vi i väntan på hissen. Vi pratar om Ljungskile-matchen. Om obscena polisfakturor och om nya arenan.  Man hinner mycket på den tid det tar att färdas sex våningar upp.

När Rickmer twittrade ut att poliskostnaden för ”högriskmatchen” mot Ljungskile renderade i en faktura från polisen på drygt 88 000 kronor så blev jag illamående. 

Att de dessutom kan skicka den där fakturan utan någon som helst skyldighet att redovisa vad det är man fakturerar för känns som ett sinnessjukt skämt. Jag tycker det är obehagligt att de har lagen bakom sig och tydligen får göra så här. Orden polisstat ringer i huvudet.  Kampen måste fortsätta.  Det är dags att vi alla och envar börjar driva frågan gentemot politiken. I alla kanaler vi har. Vid alla tillfällen som ges. 

Helgens och årets största diss går just till polisen. Klubbarna ska inte betala poliskostnader. Det är min bestämda åsikt. Polisen ska bekostas via skattsedeln.

Kommande dagar fylls av bajenhäng. Morgonträff med kexen, eftermiddagen på Kanalplan därefter kvällshäng med traditionsenligt midnattsloppspepp nere hos Tessan.  Vi står nere vid Kanalen och sjunger bajenramsor för alla löparna. 

På söndag blir det matchprogramsjobb och pojkallsvenskan.

Men måndagen är målet. Då blir det Örebro. Hoppas gör man ju. Hoppas på bra spel och seger.