Längtan efter ödmjukheten

Dagen efter informationsmötet. Jag var inte där. Följde bara mötet via rapporteringen från goda vänner. Det jag ska skriva nu grundar sig således inte på gårdagens möte utan på saker jag funderat ganska länge kring.

Det finns saker jag saknar mer än annat när det kommer till min stora kärlek Hammarby Fotboll. Jag saknar ödmjukheten. Jag efterfrågar den så att min kropp värker.

Ödmjukhet och prestigelöshet.

Min bestående känsla är att många som arbetar i andra som representerar Hammarby Fotboll skulle behöva en större dos av det.

Jag vet inte hur det är på era arbetsplatser men i den miljö där jag verkar så är bra chefer de som är just ödmjuka och prestigelösa i kombination med att besitta rätt kompetens för uppgiften. En kompetent och ödmjuk chef kan absolut sätta ner foten när det behövs. Men en ödmjuk chef klarar av att backa, fundera ett varv till, analysera och om så också behövs be om ursäkt. En god ledare är ärlig men har också förmågan att se på sig själv utifrån. Hur han eller hon uppfattas av andra. Och strävar hela tiden efter att bli bättre.

För mig är det en nyckel till framgång och det goda ledarskapet om ambitionen är att få individen och organisationen att utvecklas till det bättre.

Senast häromdagen pratade jag med goda hammarbyvänner som tränar ungdomslag i breddföreningar. Personer jag respekterar. Personer som med sorg i hjärtat beskriver ungdomsledare i Hammarbys akademilag som inte tackar för god match. Man vinner med stora siffror men har inte vett att som ledare sträcka fram kardan och säga tack.  Som beskriver hur ansvariga från t.ex. AIK beter sig helt annorlunda. Både ledare och ansvariga på kansliet. Som visar betydligt mer ödmjuk inställning. Nej, jag skriver inte att AIK är felfria. Men jag önskar att vi var det.

Jag har själv sett otaliga prov på ledare inom förening och bolag som ägnar alldeles för stor del av sin tid på bänken åt att skälla på domaren och assisterande.

För mig rimmar det illa med det Hammarby jag vill se. Det Hammarby jag vill representera.

Jag har i egna möten med representanter för Hammarby Fotboll slagits av att man hellre pratar om det man själv kan och gör så förträffligt. Hur vi i flera avseenden slår grannföreningarna på fingrarna.

Det är just det här som ställer till det för mig. Samtidigt som jag hör detta så nås jag av helt andra rapporter från andra. Jag hör bajare och neutrala som arbetar åt SGA som beskriver att det är stor skillnad på arrangemangen beroende på om det är vi eller Djurgården som står för det. Och vänner, det jag hör pratar inte till vår fördel. Långt därifrån.

Och sportsligt bör vi nog ta på oss den största av ödmjukhetskostymer. Vi slår inte många på fingrarna där direkt.

Där vi är just nu så behöver Hammarby Fotboll tänka ett varv till. Är så vansinnigt förträffliga? Självklart fattar jag att det finns saker som vi kan. Som görs bra. Men jag vill verkligen slå ett slag för ödmjukheten och prestigelösheten. Jag vill slå ett slag för ett ordentligt värdegrundsarbete. Ett arbete som får ta tid och som implementeras i alla led. Inte ett dokument som folk uppmanas skriva på bara man har läst det utan ett reellt arbete kring de värden vi anses oss stå för. Det finns en sådan värdegrund. Den går att läsa här. Men utifrån mitt sätt att läsa det som står vill jag påstå att det som står där inte efterlevs. Eller ens känns till.

De enda som just för stunden har en befogad rätt att klappa sig själv på axeln är supportrarna när det gäller att sluta upp och inställa sig. Både på hemmaplan och på bortaplan. Där tycker jag ändå att folk är ödmjuka för det jag hör är diskussioner om hur vi kan bli än bättre. Vad som kan förändras och utvecklas för att få dit än fler. För att skapa än bättre stämning.

Jag längtar efter ödmjukheten. Jag tror att det är en av nyckelfaktorerna för att vi på sikt ska kunna lämna det här träsket.

wpid-IMG_20130414_132422.jpg