En nittioårsfest med glans

Jag var på kalas i lördags.  Fint som tusan. 90 år. En aktningsvärd ålder.

Den som fyllde år var Munsö IF. Den idrottsförening som betytt så mycket för mig. Min lokala, lilla idrottsförening hemma på ön.

Färgerna är grönvita. Kanske ett av skälen till att det blev Hammarby för mig. Det och pappas förtjusning i det grönvita.

När jag var barn testade jag alla idrotter som föreningen erbjöd. Jag spelade badminton,  pingis och fotboll regelbundet under flera år. Tämligen talanglös. Störst framgång nåddes i badminton.  Eller framgång är nog att ta i. Vi åkte skidor och orienterade. Ordnade julbasarer och luciatåg.  Det var fotbollsläger och klubbmästerskap. Varenda vecka, året runt, var det aktivitet.

Jag gick domarkurs och fotbollstränarutbildning som föreningen bekostade. Dömde mycket hemma på lokala gräsplanen och runt om i länet. Tränade ett flicklag i många år. Lärde mig ofantligt mycket om ledarskap. Om individer.  Om utbildning. Om tydlighet, uppoffringar och vinnnarskallar.

Gick ett par steg-utbildningar. Fick äran att ta hand om föreningens herrlag. Roliga år. Vilket gäng vi var, harvade i bottenträsket av seriesystemet. Ingen större framgångssaga.  Men satan vad kul vi hade.

Under alla dessa år, var farsan otroligt engagerad i föreningen.  Drog ett stort lass. Ordförande.  Fixare. Föreningens ansikte utåt.

Vi stod där i lördags.  Jag och mina barndomskamrater. Vi är gamla nu. Många har egna kids. Ser saker med andra ögon.

Vi stod där och blev nostalgiska. Tacksamma. För allt engagemang som våra föräldrar la ner för att vi skulle kunna bli de vi är idag.

Jag har idrottsrörelsen att tacka för otroligt mycket. Det var där jag lärde mig mycket om livet. Blev den jag är idag.

När pappa gick bort i våras uppmanade vi att istället för blommor tänka just på hans älskade idrottsförening.  Det värmde, och värmer fortfarande,  våra sargade hjärtan att över 30 000 kronor kom in i hans namn. Pengar som vi vet kommer att gå till fler idrottande barn.

När jag stod där i lördags som gäst och bara insöp allt engagemang från nästa generation kände jag ett fint lugn. Farsan hade varit så stolt över att se det han lämnade vidare. Allt som lever och frodas. Jag var också stolt. Stolt och vemodig.

Tack alla ni fantastiska öbor som tar stafettpinnen vidare. Ni är grymma.

Grattis på födelsedagen fina Munsö IF även om den tid jag numera lägger ner är obefintlig.

En stor plats i mitt hjärta kommer du dock alltid att ha.

image

image