Vardagspaus

Ligger raklång i soffan. Champions League-studion i bakgrunden. Niva pratar om Juventus.

Tog nyss en promenad från Tanto och hem. Har hunnit prata med Bruno Ohlzon, som satt i södra Frankrike, för en grej till nästa matchprogram.

Jag drar till Portugal i morgon bitti. Medan mörkret fortfarande ligger kompakt över staden styr jag, via Bryssel, min kosa till Porto. Ska besöka en skola som liksom min egen deltar i ett EU-finansierat projekt kring Hållbar utveckling.  Ironiskt att det då i projektet ingår att vi pedagoger flygs ut i Europa.

Men idag klagar jag inte. Det ska bli otroligt skönt med ett avbrott i vardagsträsket. Miljöbyte. Vidga mina vyer. Och hotellfrulle.

Det innebär dock att jag missar Ängelholm.  I år igen. Det blir inte samma drama som för två år sen. Den gången också mot skånelaget.  Jag satt med Mia på ett hotellrum i London och grät floder när sms om Bojassens sena mål trillade in. Ett minne för livet, fast jag var så långt därifrån. 

Jag lär hålla kollen i Bajenland trots hundratals mils avstånd. Silly season har ju börjat.  Twitter går varmt med rykten och åsikter. Det som är klart är att Luke Rodgers lämnar. Fiaskovärvning. Milt uttryckt.

Portvin, skaldjur och promenader i backiga Porto står på mitt program. Kanske en båttur på floden om vädret tillåter. En del skola också förstås.

image

Överlämnar morgondagens rastvakt på denna sköna fotbollsplan till hugad kollega. Själv tar jag då en mellanlandningsfika i Bryssel.

På återhörande.