Ett hej från håll

Ett hotellrum i Braga. Innan dess tre dagar i Porto.

Backar och portvin, träningsvärk och intryck. Solsken och blå himmel.  T-shirt och rödsvedda kinder.

Efter hällregn och sönderblåst paraply den första dagen kom så solen.  Jag är här med en kollega, i morgon måndag ska vi besöka en portugisisk skola här i Braga.  Jag och Mariana har spenderat två dagar på stranden.  Sett atlantvågorna rulla in, lapat solsken och läst bok. Helt underbart och väldigt välgörande. Djupa andetag och lugn i kroppen.

Vi har båda slagits av kontrasterna.  Å ena sidan de pampiga husen med tinnar och torn, överdådiga kyrkor som dignar i bladguld, de nya bilarna. Å andra sidan allt det övergivna.  Här kryllar av ödehus. Stora, gigantiska byggnader längs Douros flodbank. En del står bara tomma. Som den här.

image

Till synes nybyggt. Lägenheter.  Helt obebott. Öde.

image

Eller så här. Rena ruiner. Mitt i stan och med bästa, tänkbara läge. På paradgatan upp från hamnen är minst 1/5 av husen helt tomma. Butiker som slagit igen, fönsterrutor som är trasiga, dörrar som hänger på trekvart.

En synnerligen märklig upplevelse.  Spökligt och tragiskt. Det får mig att undra mycket om stadens historia. Mycket ser nämligen ut att ha varit tomt mycket länge. Jag har varit i Porto förrut, såg EM här 2004. Märkligt nog har jag inga minnen hur det var då. Då var det mest fokus på supporterliv.

image

Sen finns här väldigt vackra vyer.  Miljöer som lockar.

image

image

image

image

Hemma vet jag att vi förlorat mot Ängelholm.  Det har förstås inte undgått mig. Även om jag haft lätt att fokuserat på annat.

Bajenångesten skjuts på framtiden ett tag.