Framåt. Uppåt.
För mig var det viktigt. Det sände signaler jag behövde så här i novembermörker och superettaträsk. I en period med dåligt humör och monumental besvikelse. Och den där svarta pappasaknaden som omsluter mig.
Framtidsförhoppningar
Plötsligt infann de sig. För mig var det lika efterlängtat som icke förväntat. Att en så pass erfaren och eftertraktad tränare som Nanne valde oss. Och att han gjorde det nu.
Inte en enda seger är vunnen. Det är lätt att dras med i den eufori som nu råder. Men vet ni. Precis just idag tänker jag tillåta mig att känna mig glad och hoppfull.
Jag behövde det här. Mer än många oinvigda kan förstå. Men den här passionen till en förening påverkar ju hela mitt väsen. VI behövde det här.
Det här var ett stort steg i rätt riktning. Jag hoppas man inte äventyrar ekonomin, att pengarna finns. Jag vet att det finns oceaner av saker kvar att förändra och förbättra i bolagets organisation. Det är fortfarande en lång, hård väg att vandra. Men min känslan att resan framåt, resan uppåt började idag.
Jag väljer att ta det här som en födelsedagspresent i förskott.
Och jäklar vad jag tackar och tar emot.
Välkomna till Hammarby, Bergstrand och Jingblad!
Foto: Peter Jonsson
Ja, äntligen framtidstro. Det ÄR en present modell större. Och en ny språklig utmaning för vår främsta intervjuexpert. Dock inget vara rädd för, de heller. Ser fram emot dem så småningom.
På Mycket Bräcklig Grund……
Läppstift På Grisen. Men det brukar gillas av många……
Det här kommer nog att bli jåttebra! Kurt-Arne var min favoritkandidat tillsammans med Little Gerhard.
Jag har också precis nyligen förlorat min pappa, så jag känner extra mycket med dig. Kramar!