Gästblogg: ”Långsideklack eller kortside dito”/Chriffe

Ingen Bajare kan ha undgått den högaktuella debatten kort- kontra långsida. För oss som hänger en hel del på Twitter har den pågått hetsigt, och med många vinklar, teorier och diverse tankar. Vi bjöd in en gästbloggare som sätter ord på sina tankar. Tack, Chriffe.

Till er läsare: Vi ställer gärna den här bloggen till förfogande för fler som behöver mer än 140 tecken för att diskutera nedan ämne.

—————————————————————————————–

Det var länge sen jag skrev något längre än 140 tecken.

Men efter de senaste dagarnas så populärt kallat ”twitterstorm” angående långsideklack eller kortside dito, så känner jag att det är dags att ge mig ut på öppet hav igen.

Jag tillhör den ”förlorade generationen” vi som inte var tillräckligt gamla för att vara inblandade på allvar i striden om makten på E1:an.
Istället umgicks jag med killar som gillade den italienska läktarkulturen med pyroteknik, flaggor och nya längre ramsor.  Vi var inte många men vi hade ett jävla driv. Vi hade stöd hos Hammarby och av äldre som såg oss som något nytt och fräscht, Vi var utan att skryta en nystart på hela läktarkulturen. Istället för internbox och splittringar blev det röj, en 2 timmar lång fest. Men det viktiga var att vi fick tid att utvecklas och utveckla det som till sist exploderade på en stor del av svenska läktare.Jag var med vid de första arenamötena med Hammarby i slutet på 90-talet. Det var en samling av den tidens mest aktiva supportrar. Det enda vi var överens om var att klacken måste vara samlad. Helst på långsidan.

Att stämningen inte varit den bästa på ”Nya Söderstadion” har inte undgått någon som besökt arenan.

I mångt och mycket är vi tillbaka i hur det såg ut tidigt 90-tal. Olika grupperingar med starka profiler som vill ”sin” krets bästa på bekostnad av den stora massan. De som inte förstår varför man hellre står upp för sin klick.
Istället för att man lägger 100%-igt fokus på att stödja Hammarby och minst lika viktigt, att trycka ner motståndarna. Att vissla ut en eller ett par av motståndarlagets främsta spelare varje gång han rör bollen är minst lika effektivt som en knätackling. Det ska vara en fest att spela i vitt och grönt och en pest att spela i en annan tröja.

Det är svårt att trycka in 20 personer i en VW ”Bubbla” men att stoppa in 7-800 personer i en stadium byggd för + 30000 personer är inga större problem.

Det största problemet var att ingen visste var och varför man skulle sitta just där när man köpte säsongskortet.

Att sen ingen dessutom visste hur många platser som fanns och att man från Hammarby sålde samma läktare två gånger i sann Bajenanda gjorde ju inte saken bättre.

För mig var det enkelt eftersom jag numera har familjebiljetter, då erbjöd inte Hammarby Fotboll så många alternativ.

Just möjligheten till att få välja fritt är något som supportrar, och fotbollssupportrar i synnerhet, inte är vana vid.

Vi är boskap i bortaklubbar och polisens ögon. Vi ska som lydig boskap vallas in i vår fålla. Vara lite tokroliga, en del av byns stora jippo det året.

Därför när de ”aktiva” sjungande fick inte mindre än tre olika alternativ att välja på i vår nya arena blev det total förvirring.

Ska vi få välja själva?

Det har provsuttits, provståtts, här och där, upp och ner och en del har till och med provjoggat i den nya arenan.

Var är bästa stället för just mig?
Som de flesta vill man vara med sina polare antingen nya eller gamla, man vill känna sig som hemma på saliga Söderstadion igen. Men en ny arena är som nya underkläder, de känns inte bra innan man tvättat dem ett par gånger. Så när man äntligen hittat sin plats på arenan, det är då man börjar kolla in bänkgrannarna eller de som står runt omkring. Då upptäcker man att det står en eller två riktiga idioter i ens närhet. Antingen är de för fulla, för gapiga, för flaggviftande, för tysta eller bara irriterande för att de äter nachotallrikar, instagramar, twittrar eller står som fågelholkar. Det är då man inser att jag trots allt inte vill stå här.
Vad ska man göra?
Man börjar snacka med sina polare. Nästa säsong ska vi inte stå bredvid ”dem”.
Sagt och gjort man, bestämmer sig för att man vill stå ”där borta” för där verkar det vara roligare, trevligare osv. Vad man inte tänker på är att x antal av de som står där det verkar vara bättre tänkt exakt samma tanke av exakt samma skäl som en själv. Så någonting som skulle kunna bli en dynamisk grupp, blir istället samma sak som tidigare fast på nya platser. Något som ledningen i tvillingklubbarna redan fattat. Fotbollssupportrar inte är kapabla till eget tänkande när de vill vara i grupp. (En Bajare kan fatta egna beslut. Två Bajare som ska fatta ett gemensamt beslut slutar alltid förr eller senare i kaos.) Men Hammarby Fotboll som har en stark tradition med starka supportergrupper, profiler och folk med en egen agenda, låter oss inte få en plats, inte två platser utan tre platser för de som gillar att sjunga ramsor och stötta dem på bästa sätt.
Vi kan inte göra såna val!
Därför uppmanar jag Hammarby Fotboll att sätta ner foten och peka med hela handen och säga där ska ni stå som vill sjunga, härja och vifta med flaggor. Ni övriga kan sitta där bredvid och känner ni att ni vill ställa er upp någon gång under matchen och sjunga med, fine.Vi klarar av att stå med våra vänner och gelikar. Men be oss för guds skulle inte välja plats för vår ohämmade kärlek till en vit och grön flagga.
Hell Hammarby Ave

Chriffe

Bara Bajare Hammarby Ultras