Kärlek och potatistå
Jag är i Skogås. Min bror bor här. Han och hans fina familj har ett hus här. Lite som Bamses farmor på höga berget.
Vi har bytt roller för ett dygn. Peter och Hanna fick en kväll på stan och bo i min lägenhet medan jag och min mamma tog de små trollen här.
Syskonbarn
Jag tycker så vansinnigt mycket om de här små liven. Nora fyller tre om dryga månaden. Tvillingarna är snart ett år. För varje gång jag träffar dem kravlar de djupare in i mitt hjärta. Bygger liksom bo där. Flyttar in.
Just nu ligger Olle och Maja-Clara tajt inbäddade i sin vagn. Sover sött. Nora och farmor spelar spel vid köksbordet.
Jag kröp upp i soffan med en kopp kaffe och tänker att jag är lyckligt lottad som får ta del av det här. Dessa magnifika barn, så monumentalt olika individer men också gränslös kärlek.
Igår råkade jag ut för det lätt pinsamma att som fyrtioåring få potatistår på ena foten. Hål i strumpan. Kidsen i klassen skrattade gott. Det var på tok för kallt att köra strumplöst. Så jag fick leva med det.
Barnen här gillade min stortå. Både Maja-Clara och Olle gjorde utfall under kvällen och bet. Sötnosar.
Jag hänger här idag. Håller tummarna för att brorsan får en välförtjänt sovmorgon och lugn dag.
Ska se om jag kan lura med mig Nora bort till skridskobanan. Om jag kan nästla henne ur farmors grepp. De är tajta de där två.
Livet
