Tack för ett helt jävla galet år!

IMG_2149

En söndag.

Sitter vid köksbordet. Nedstämd och med gråt i halsen. Varför jag är nedstämd och med gråt i halsen frågar jag en av mina bästa vänner om. Han säger: ”Avtändning. Från att ha haft jobb 20 timmar om dygnet kommer du nu bara 8 timmar jobb om dygnet. Klart att din kropp reagerar.”

Så är det.

Det kanske också är så att mitt uppdrag i Bajen Fans blev så mycket mer än vad jag förutspådde. Det blev mitt liv och min tillvaro. Jag tog uppdraget på större allvar än något annat uppdrag tidigare. Och, ett uppdrag som inrymmer passion, förtroende, stolthet, allvar, gemenskap, glädje, kärleken till Hammarby och svärmeriet för den ideella kraften kan inte göra annat än att ta över ens tillvaro. Att få vara med och driva en av de i mitt tycke vackraste föreningarna framåt, tillsammans med andra, har varit en ynnest.

Det vilade såklart också en enorm prestationsvilja hos mig. Nej, inte prestationsångest. Prestationsvilja. Vilja och iver att räcka till, att vara bra, att vara lyhörd, att skapa struktur i föreningen för att inkludera fler medlemmar, att driva framåt, att medla mellan människor, att vara tillgänglig, att lyssna in, att säkra upp, att hitta lösningar, att försvara, att värna om föreningens historia men ändå titta framåt. En vilja att ge tillbaka något som tack för att jag fick vara med.

Och såklart, en vilja att överhuvudtaget ro uppdraget i land. Jag var livrädd att misslyckas.

Sen är jag sådan att jag inte gör något halvdant eller på halvfart. Särskilt inte då det ligger ett förtroende bakom. Särskilt inte då uppdraget är förskansat under huden och placerat närmst ett dunkande grönvitt hjärta.

Det har dock inneburit för många arbetstimmar för att vara hållbart och försvarbart gentemot henne. Det märkliga barnet. Som upplyser mig om någon artist som heter Yohio. Och som tejpar upp handskrivna små färgglada lappar på dörren till sitt rum: ”Kom jäna in” eller ”Kom ente en”. Hon, mitt allt.

Ett år kan tyckas lite för vissa. För mig har det här året varit en evighet och jag förstår om någon kanske tycker att jag låter överdrivande. Men, det har varit ett oavbrutet kaos där styrelse och förening har uträttat så mycket att tiden känns som längre än ett år. Och när jag läser igenom verksamhetsberättelsen ytterligare en gång så undrar jag hur i hela världen vi hann med allt det som står där. Svaret är såklart att vi var en styrelse som tillsammans med suveränt engagerade medlemmar hade en enorm kraft.

Fantastiskt roligt har vi haft. Och stundtals oerhört tufft. Humöret har pendlat mellan frustration och glädjeeufori. Dalar och berg. Himmel och helvete.

I går valdes Bajen Fans styrelse för 2014. En färgstark styrelse med jäkligt ambitiösa, smarta och härliga personer. Ludvig Davidsson valdes in som ny ordförande vilket jag anser är ett lysande val av ordförande. En varm, rolig, stabil och fin person med många år bakom sig på läktare och i Bajensfären. Det ska bli ett nöje att följa föreningens arbete 2014. Stort lycka till, Ludde och resten av den nya styrelsen! Må ni också få ett lugnare år än 2013. Halleluja.

Och tack alla inblandade för ett helt jävla galet år. Den där galenskapen som nog också är en anledning till att jag känner mig lite sorgsen i dag: tomheten i luften, tystheten utan alla plingande arbetsforum. Så fort jag börjat andas igen så drar jag ut och jagar galenskap igen.

Ett tag tänkte jag att jag skulle rabbla upp alla som gjort det här året möjligt. Insåg att en sådan lista skulle bli för lång. Men, förutom styrelsen och alla fina medlemmar i Bajen Fans som drivit det här året framåt så vill jag hänga ut ett gäng som för mig personligen varit viktiga. Bästa sidekicken, Melinda Oscarsson. Hatten av. Utan dig hade jag dränkt mig. Kalle Strandberg, Robban Ljung, Robin Lundberg, Gustav Gelin, Gabbe, Ulric Jansson, Micke Öberg – tack för att jag haft er i ryggen, det har känts tryggt. Anna och Pernilla, familj.

Ses på barrikaderna.