I dag är det styrelsemötesdag
Den här bilden tog jag i Gaza i somras. Skotthålen har blivit ögon. Det är så jag ser mitt uppdrag och jobb, att vara omvärldens ögon där inte många ser. Att var röst åt dem som sällan blir hörda.
Full fart hela helgen. Palestinagruppernas styrelse är i stan och i går efter fotbollen träffades några av oss för trevligt häng på kvällen. Våra möten har alltid en späckad dagordning, så vi hade behov av att träffas och snacka annat. Som fotboll och livet i allmänhet. Vi är ett bra gäng och vi konstaterade att när man jobbar med en fråga som går över partigränser och med aktiva från olika bakgrunder och delar av landet, så lär man känna personer som man kanske inte annars skulle ha träffat. Men med gemensamt fokus och mål.
Vi är ett riktigt skönt gäng med politisk hemvist från höger till vänster och geografiskt kommer folk från norr till söder. En är präst, en sjuksköterska, en operasångerska som nu arbetar på teater och några är lärare och pedagoger. Med vid middagen som var i Kärrtorp, satt också en liten Bajare på 12 år och han blev väldigt imponerad över mina kunskaper om det nationella provet som han precis kämpat med och som Pernilla ju berättat om här på bloggen. Han pepprade mig också med frågor om Hammarby.
Jag är så glad över den här styrelsen som också respekterar mitt engagemang i Bajen till hundra procent. När vi pusslar årets schema så kan jag passa ihop saker med bortamatcher. Ofta lyckad vi kombinera jobb och bortaresor, att jag besöker en lokalgrupp eller håller ett föredrag när jag ändå är ute och åker. Nu får jag med kort varsel ta semester för att åka med på träningslägret till Cypern där jag ska fota och skriva för Hammarby fotboll.
Väldigt fin kväll blev det och härliga diskussioner.
I dag är det mer allvar. Vi börjar snart styrelsemötet. Viktiga frågor på dagordningen. FN har utsett 2014 till året för internationell solidaritet med det palestinska folket och vår uppgift blir att vara med och fylla det med innehåll, politiker har ju en förmåga att snacka och säga bra saker. Vi aktivister måste se till att det inte stannar där, vid snack.
Underbar bild av kreativitetens och hoppets okuvliga kraft kryddad med en text som ångar av solidaritet. Tack