Kexchoklad

jacka

 

Som i en såpbubbla är jag. Som att luften gått ur mig. Men risk för att någon hoppar på mig och säger att, sånt där ska man inte skriva om. Man ska vara käck och glad och trycka kexchoklad.

Men nej. I dag är första friskdagen och första dagen utan feber på nästan en vecka. Och ändå är jag helt slut. Tom. Trött. Utan ord och utan ork. Svävar runt i den där bubblan som för tillfället saknar mål och riktning. Skjuter människor ifrån mig för att jag inte orkar prata. Svarar inte när telefonen ringer. Svarar på långa sms med en mojigubbe istället för ord.

Det kanske är bra. Det kanske är så att kroppen slappnar av och försöker att återhämta sig från en intensiv tid. Jag analyserar ens inte.

I morgon ska jag gå till mitt jobb. Jag ska göra den tuffaste och tyngsta veckan sedan mitt inträde på företaget jag tycker så mycket om. Och jag ligger här i soffan och samlar kraft och mod och allt det där som en ledare behöver när allvaret skjuter i höjden. Jag stretchar benen och inser att i alla fall min kropp finns. Det känns bra.

Köpt en jacka med guldglitter. Den ska ge illusionen av en trevligare måndag.