Glansigt

hjärta

Tänkte att, när jag lämnar Bajen Fans så blir det lugnt en stund. Ja, tjena. Ingen rast, ingen ro. Först blev jag rejält sjuk och efter sjukan klampade jag rakt in i ett jobbhelvete utan dess like som ätit av min kraft.

Dock känner jag nu att jag är på väg tillbaka. Både fysiskt och mentalt. Jag hakade till och med på en vän ut i går kväll för några öl, och det händer inte ofta. Han hörde av sig vid klockan åtta när jag låg i soffan med träningsbraller och godisskål, och klockan nio satt vi bänkade på en pub inne på Söder. Schysst. Det slöt upp några till, och livet kändes plötsligt så där oförskämt bra. En känsla som jag saknat sista tiden.

Att jag i dag fick en Alla hjärtans dag-present av det märkliga barnet gav också livet än mer glans. Går in in nästa vecka med tillförsikt.