7 dagar kvar. Och allt stannade upp.

I går blev en dag när livets skörhet gjorde sig påmint.

Från att ha stått med några av dem man älskar mest här på jorden i gassande sol och se Bajen göra mål blev jag en del av ett fotbollssverige i sorg och förtvivlan. En supporter död. På bortaresa. Tankarna och känslorna snurrar fortfarande. Och som alltid när någon dör alldeles för tidigt så blandas tankarna om det som hänt med ens egna minnen, rädslor och upplevelser. Rykten sprids och frågorna blir fler för varje sekund som går.

Som alltid vid sådana här fruktansvärda tragedier så är det solidariteten som värmer och stöttar. Inte bara de närmast drabbade, utan alla oss som känner sig berörda. Empatin.

I går var en sådan dag, då vi stannade upp och omfamnade varandra. Vi som delar kärleken till fotbollen och supporterkulturen.

I dag vaknade vi upp till att politiker och andra proffstyckare levererar sina sanningar och skriker efter förbud och hårdare tag. Jag stänger av tvn. Loggar ut från sociala medier. Orkar inte.

Eller jo.. ni som känner mig vet ju. Att jag visst orkar. Måste orka. För alla vi som faktiskt går på fotboll, hemma och borta, fyller en viktig roll nu. De mest vansinniga förslagen kommer nämligen från ministrar med väldigt mycket makt och jag hör direkt när jag kommer till jobbet att deras åsikter har blivit en allmän sanning för en del. Men jag märker också att folk lyssnar på vad jag har att säga. De vet att Bajen och bortaresor är en stor del av mitt liv och de har svårt att få ihop den bild som målades upp av mig och mina vänner i tv-soffan nyss med ja, bilden av mig.

Och mitt i allt skrivs det kloka saker av folk som har koll. Jag hänvisar till några av dem tills vidare. Så ska jag samla energi och lovar att ta diskussionen var än den dyker upp.

Vila i frid Stefan.

Läs:
Elena Lövholm
Kim Fredriksson
Gustav Gelin
Oisin Cantwell
Christoffer Abrahamsson