Tack! Tack, tack, tack!

Foto: Peter Jonsson

Tack alla fantastiska ni som målat tifo och fixat koreografin. Det var så stort, så vackert, så episkt. Jag rös, jag tårades, jag kände stolthet. Nästa vecka ska jag skänka mitt stora tack i Tifo-hinken. Det tycker jag att ni andra som kände som jag också ska göra. Det blir inte mynt som brukligt. Den här gången ska det bli papperspengar. Jag fattar att ni lagt ner oceaner av tid. Och för det är jag er oändligt tacksam. Det var så vackert.

Tack alla ni grönvita krigare på planen. Er insats, era mål, ert kunnande gav mig en upplevelse jag sent kommer att glömma. Ni gav mig raka armar upp i luften. Ni gav mig stolthet och hopp. Jag flyttade in. Jag riktigt kände hur jag för första gången flyttade in. För det är jag er evigt tacksam.

Tack för en fantastisk uppslutning på Medborgarplatsen. Det är något alldeles, alldeles speciellt att se det där torget fyllas på av grönvita systrar och bröder. Jag älskar verkligen premiärdagar.

Tack alla ni grönvita bänkgrannar som sjöng med stolta röster. Det lät starkt, det var vackert. Jag hann se nästan hela andra halvlek i repris på TV när jag kom hem. Trycket ut genom TV-rutan var magnifikt. Ikväll visade vi vad vi kan. Vi var fantastiskt många. Att nästan 30 000 personer hittade dit är inget annat än underbart.

Tack alla ni som köpte Supportrarnas Matchprogram. Ni är underbara allihopa.

Tack alla ni som gav mig så många fina ord idag. Både för matchprogrammet men även för annat. Den här bloggen till exempel. Jag fick så många fina ord. Jag, Mia och Anna. För att vi skriver och delar med oss. Tack för tacken. De betyder hur mycket som helst.

Tack för att jag fick starta ett påsklov på det allra bästa av sätt. Jag behövde det här. Jag behövde det här så ofantligt jävla mycket. Jag känner mig starkare än på länge. Hela dagen fyllde mig med energi och framtidstro.

Tack Hammarby.