Jan Gunnar Solli – ny favorit

Image

Jag har kunnat träningshänga nere vid Årsta IP i veckan. Påsklovet har sannerligen sina fördelar. Idag satt jag hela träningen på en bänk i solskenet och bara njöt. Det är som ni vet inte första gången jag är där. Det har blivit ett gäng träningar genom åren. Jag såg mina första, väldigt trevande, under säsongen 2000. Några fler under 2001 och sedan 2002 har jag nog varit där tämligen regelbundet.

Det här året gör jag min sämsta försäsong. Det sammanfaller med en väldigt intensiv period på jobbet vilket total omöjliggjort långa luncher eller smitningar. Inget Cypern blev det heller.

Men nu har jag suttit där. Reflekterat och funderat. Tagit in. Det känns väldigt bra ska ni veta. Stämningen där nere är märkbart förändrad. På så många plan. Det påverkar mig också. Jag går dit med väldigt mycket lättare steg nu än de två tidigare åren.

Nanneeffekten? Absolut. Det har en enorm påverkan. Men också de spelare vi har fått in. Det känns som en kvalitétshöjning.

Det här kommer att bli en liten hyllning till den som senast anslöt. Vår norske, mycket erfarne Jan Gunnar Solli.

När jag såg hans första insats i den grönvita tröjan var jag inte så imponerad. Det kändes stabbigt och vilset. Å andra sidan visste vi alla vad han hade med sig i bagaget. En meritlista väldigt mycket mer diger än de allra flesta. En erfarenhetspåse så stor att den svämmar över. Jag kunde förstås förklara vilsenheten med just de få timmarna med laget och med Nanne.

Nu har det gått ett tag och jag har en helt annan känsla i kroppen. Vilken kille! Ni har alla sett djupledslöpningen inför målet i måndags. Ni såg inställningen, engagemanget, ni såg bollen-under-tröjan-finten som nu väcker eko i hela fotbollseuropa.

Det jag har sett på träningarna fyller bara på den där viktighetspåsen. Han är en riktig ledartyp. På träningarna hörs och syns han. Han berömmer de yngre spelare för bra prestationer och han skämtar med sina lagkamrater. Gott humör men i kombination med ett stort fokus. Påminner en hel del om det jag såg hos Sebastian Eguren på den tiden då jag avgudade honom.

Idag hände även en annan sak som jag uppskattar. Träningen hade celebert besök idag. En hel fritidsgrupp från en skola i Bagarmossen besökte träningen. Tjugo ungar som stilla satt och tittade på hela träningen. Där jag stod på andra sidan reflekterade jag över den enorma ordningen. Inte en unge klättrade i något målnät eller yrade omkring. Jag tänkte i mitt stilla sinne att det där hade jag nog aldrig fått mina egna änglar att göra.

Hur som helst, efter avslutad träning så ville barnen såklart ha autografer. De var en smula blyga och visste nog inte riktigt hur de skulle göra. De ville helst att spelarna skulle komma fram till dem, där de stod uppställda på ett vackert led. Det där såg Solli. Han gick fram och ägnade massor med tid till kidsen. Han såg till att bollar blev signerade, att han skrev med rätt penna på den nyinköpta tröjan som en lillkille hade fixat enkom för att få autografer på. Engagerad.

Naturligtvis var det fler spelare som engagerade sig i barnen. Men det förväntar jag mig av spelare som varit i klubben en längre tid. Och just sättet han gjorde det på, det självklara och vänliga, det värmde på en luttrad skolfröken och supporter.

Här och nu har jag fått en ny favoritspelare. Det är inte ofta det händer, men i mitten av april törs jag drista mig att säga att Jan Gunnar Solli kommer att bli väldigt viktig för oss. På så många sätt.

Välkommen till världens vackraste fotbollsförening!

Image