Discofeber

image

Sitter på min balkong. Solen har ännu inte kommit runt husknuten. Behagligt skönt i skuggan.

I eftermiddag spelas en match som hela den grönvita familjen ska samlas på och jag är tokigt peppad.  Längtar.

Men innan jag tar mig an den uppgiften vill jag skryta lite om mina kollegor.  Och om en vanlig, kommunal skola. Beckombergaskolan.

Vi har en grym eftermiddagsverksamhet för våra mellanstadieelever. Jollen. Engagerad personal och ett ställe dit de flesta går. I år har vi sexor för första gången på länge. Två klasser som om två veckor lämnar oss.

Tidigare i vår föddes idén om att ordna ett disco för sexorna på grannskolan. De som till hösten blir klasskamrater på de två högstadieskolorna i närheten. 

I torsdags besökte de sina nya skolor. Träffade sina nya klasskamrater.  Igår var det disco. Ni kan ju ana pirret i mångas magar.

image

Det var en monumental succé.  Drygt hundra barn kom. Det dansades, åts godis, skrattades och svettades. Säkert över 40 grader inne på discogolvet. Rökmaskin och laserstrålar. Discokula och glitterväggar. En rejäl lounge byggdes upp i slöjdsalen.

Jag såg så många glada barn. Finklädda och pirriga. Glittrande ögon. Spännande möten. Barn som aldrig tidigare besökt vår skola. Som lämnade med leenden och spontana:
-Åh, tack för att ni ordnat det här åt oss!

Jag hade en lång men alldeles fantastisk dag på jobbet. Satte mig i bilen och slogs ännu en gång att jag jobbar på en så grymt bra skola. Kollegor som verkligen sätter barnen i centrum. Som alltid gör det där lilla extra. Denna fredagskväll var det många som gav mer än lite extra. Tack Emil, Cim och Eva. Tack Fredrik, Johan och Björn från Norra.

Tack Helena och Mariana.

Det blev en fredagskväll som kommer att finnas kvar länge. Både hos mig men säkert hos flera av barnen. Minnen för livet kanske?

(Foto: Cim H)