En stimmig fredagskväll

still notSchysst kväll i går.

Jag tror att vi behövde kanalisera vår frustration och irritation i går.  Framförallt behövde vi ses alla tre vilket inte händer så väldigt ofta. Så, vi hängde hemma hos mig, i hemmet med utsikten. Skålade i rosévin och alkoholfritt. Tungpoppade Nationalteatern och dividerade om livet i största allmänhet.

Anna drog hem efter ett tag eftersom hon skulle ut och resa i dag. Pernilla och jag samlade ihop våra skor, stassade upp oss i de mest lämpliga östermalmskläderna, hoppade in i en taxi och drog till… Riche. Riche. Det är ytterst sällan jag lämnar Söder, och än mer sällan att jag går ut en fredagskväll, eller ens går ut överhuvudtaget. Men jädrar att det var välbehövligt. Det var välbehövligt med skönt surr, stim och roligt folk. Vi mötte upp Fan-TV-gänget och samtalsämnena var såklart av diverse sportinfluenser.

Som sig bör skulle nattamat intas på Donken bland ungdomar som kastade pompa. I kassan upptäcker jag tappat alla mina kort förutom busskortet. Att tappa sina kort hör också till ovanligheten. Som försvar kan tilläggas att något glas rosé för mycket surrade runt i kroppen.

Ja ja. Visade sig att kortet var i Fan-TV:s händer och enligt säker källa hade de maxat kortet på Riche. Som såklart visade sig vara falska rykten. De skulle nog inte våga maxa ett Bajenkort.

Tack Anna och Pernilla för en mycket mycket fin kväll. Så glad att jag har er.