Alkoholromantiserar vi?

image

Förlusten igår var blytung såklart. Lite lättare att smälta eftersom vi låg där vi låg i tabellen och radat upp flera segrar. Tung ur perspektivet att spelet såg så himla dåligt ut. Att Sirius lyckades pressa sönder oss så och att det obefintliga djupledsspelet verkligen gjorde oss uddlösa.

Men jag har tänkt på en annan sak som rör oss på läktarplats. Måste vi verkligen supa så mycket?

Jag står där på läktaren en måndagskväll och slås över att det krökas så jävla hårt. Att folk rullar in och knappt kan stå på benen. Själv tycker jag att det är tragiskt. Tänker att det finns en hel del av de våra som har reella problem att hantera alkoholen. Att det faktiskt handlar om många med en problematik.

Och ändå är det liksom det vi hyllar! Att vi som kollektiv creddar krökandet. Jag känner att det är en del av supporterlivet som jag har svårt att förhålla mig till.

Jag ser ingen charm alls att rumla ut från Studenternas med jeans som sitter halvvägs ner på skinkan och blottar en bar röv. Överkroppen utan tröja och noll förmåga att ens kunna ta ut en omväg för oss där vi står på trottoaren och väntar på en buss som inte kommer utan bara går rätt in oss.

I sammanhanget vill jag förtydliga för de som inte var på plats igår, eller någon annan gång heller, att jag inte ser att problemet är störst bland de mest aktiva, unga supportrarna i våra grupperingar. De som sjunger och röjer mest. Det är inte de jag pratar om i första hand.

Jag är orolig över allt supande. Tycker mig se att de som inte kan dricka med måtta dessutom glömmer bort den viktiga uppgiften att stötta från läktarplats. Att man inte ens pallar att sjunga. Att biran blir viktigare än matchen.

Nej, det gäller förstås inte alls alla. Det är såklart inte ens i närheten av en majoritet av besökarna på gårdagens klacksektion, men som jag ser på saken är det ändå på tok för många. Och jag tycker att det här är ett bekymmer som vi aldrig pratar om.

Alkoholromantiken

Jag drack alldeles för mycket i Degerfors den där magiska tågresan. Var direkt full på läktaren. Det var olidligt. Jag fattar inte hur folk pallar att göra det där ofta. Inte såg jag något vettigt av matchen heller.

Jag har ingen lösning på situationen men jag tror att om vi är många som tycker lika så tror jag åtminstone att ett första steg kan vara att börja prata om det. Framförallt tänker jag på alla de som förmodligen skulle behöva professionell hjälp med att hantera sitt drickande.

Det finns få saker som smärtar mig så mycket som att se en full farsa inne på grillen efter en match. Fyllekäk vid halv tio. Bredvid sitter en son eller en dotter. Hammarbyhalsdukar på. Jag tänker ofta på alla dessa ungar vars föräldrar trillar hemma packade en måndagskväll. Eller på de unga grabbar och tjejer som skolas in på ett godkänt och självklart drickande i Bajens namn.

Måste vi verkligen kröka så hårt?