Monday – everyday

bild (1)

bild

Det finns få saker som gör mig mer tillfreds och glad än att samla mina vänner. Det är livet. Som i dag.

Vi hade försommarhäng i parken nedanför oss i dag. Vi hade egentligen inget att fira, men det går ju alltid att hitta anledningar  att fira. Några hade såklart koll på att jag fyller år i veckan, och hade med sig blommor, vin, böcker och presenter. Men det var framförallt ungar, vaniljdrömmar, Bajare, rosé, mindre vuxna, kanelbullar, kramar, smällare, hallongrottor, usla skämt, fotbollssurr, kärlek, jordgubbssaft, bira, choklad, blommor, stickerslådor, spontana gäster, fler ungar, skratt, hundar.

Och när jag plötsligt försvinner in i en bubbla, tittar mig omkring runt filtar och välbekanta ansikten och allt jag känner är kärlek. Då vet man. Att man är på rätt plats. Att inget kommer för givet, utan att man måste kämpa sig till en sån fin brokig samling vänner. Tillsammans måste man kämpa. Stöta och blöta, finnas där för varandra. Inte alltid, men alltid när det knasar. Och när man har gjort ett par sådana vändor tillsammans, i kombination med en drös förlösande skrattanfall, då vet man. Lojaliteten – vänskapen.

Ni, som var hos oss i dag, i parken. Ni är livet för mig. Och för henne, det märkliga barnet. Ni är livet när det är som mäktigast.

All kärlek och tacksamhet till er.