Avslutning

image

Jag ligger utslagen på soffan. Fick feber under dagen. Vet att det beror på trötthet. Brukar alltid bli lite sjuk när skolan är slut. Delar det med många i mitt yrke.

Jag släppte min klass i onsdags. Tre fantastiska år var till ända. Om jag grät? Oh yes. Massvis.

Det är en väldigt fin yrkesförmån det där. Relationerna. Man skapar riktigt djupa sådana på tre år. Vi har upplevt mycket tillsammans.

Det är en ynnest att få vara med på en sådan här resa. Se hur barnen växer inte bara på längden utan även själsligt. De är så otroligt kloka och kompetenta. Vid så många tillfällen har de slagit mig med häpnad. Så ofta gjort mig stolt.

Självklart har jag bråkat med dem. Morrat, skällt och suckat. De är ju barn. De testar hela tiden gränser. De ingår ju liksom i konceptet att vara just barn.

Men hela tiden tyckt vansinnigt mycket om. Jag var helt ärlig när jag på skolavslutningen sa att inte en enda dag på dessa tre år har jag inte velat gå till jobbet. De har verkligen förgyllt mitt liv.

Vi firade i dagarna tre. På måndagen hade båda våra sexor tillsammans bjudit in föräldrar och syskon till en musikalisk avslutning. Vi är förärade med en musiklärare som är genialt kompetent. Och engagerad. Hon har verkligen lärt barnen musicera. Föräldrar grät. Fröknar och rektor också. Stolta.

På tisdagen hade vi avslutningslunch för sexorna. 50 barn och 30 vuxna, personal som passerat genom åren. Två tjejer i min klass hade skrivit ett tacktal som de framförde. Nästan tio minuter långt. Inte en sekund var tråkig. De ägde det där rummet. Förmågorna

Det som de sa om mig knäckte mig. Jag storlipade. Nästan hulkade. Så fina ord. Och jag kan inte låta bli att längta efter att få följa dessa tjejer och alla andra med. Tror på riktigt att de kommer uträtta stordåd.

På onsdagen kom sen själva avslutningen. Strålande sommarsol. Underbar utomhussamling som avslutades med sommardisco. När vi väl samlades i klassrummet var det dags för betygsutdelning. På sommarkuvertet fick de en riktig Pernilla-hälsning. Ni ser ju kortet där uppe. Den gröna pennan är ingen slump.

Jag fick också betyg. Så sa Otto när han lämnade över boken som de gjort till mig. Varje elev hade plitat ner personliga rader till mig. En bok jag kommer vårda ömt. Den lyfte mig.

Jag fick en otroligt fin present av alla föräldrar och elever. Ett armband där smeden låtit stämpla in samtliga elevers namn på kanterna. Samt året 2014.

image

Efter detta har tiden gått ut på att packa, flytta och städa. Hela vårt hus flyttar till andra lokaler på skolan.

Med allt detta i backspegeln kanske det inte är så konstigt att jag är känslomässigt och fysiskt dränerad.

Tack för allt finaste 6a och 6b. Ni kommer alltid att finnas i mitt hjärta.