Ett alldeles för hektiskt dygn

image

Jag gick och la mig strax efter elva igår. Pratade i telefon med en god vän. Efter att vi lagt på släckte jag lampan för lite välbehövlig sömn.

Jag hör prasslande ljud. Tänker att det måste komma från balkongen, där dörren står på vid gavel.

Till saken hör att jag ju bor på sjätte våningen. Balkongdörren står alltid öppen.

Hur som helst, prasslet fortsätter att höras. Känslan är att det är närmare än balkongen. Jag smyger upp och ut i arbetsrummet. Tycker mig snabbt lokalisera prasslet till den ganska fulla papperskorg som står jämte mitt skrivbord. Det är visserligen mörkt i rummet och jag kommer mig av någon outgrundlig anledning inte för mig att tända. Går fram mot korgen och tycker mig se hur pappret rör sig.

Paniken

Jag tänker att det måste vara en mus eller en råtta. Hjärtklappning och ångest. Vad gör jag nu?

I hallen står turligt nog en glasskiva jag skulle limma fast från det hallbord där det plötsligt lossnade i förra veckan. Jag lägger det försiktigt ovanpå papperskorgen. Får för mig att odjuret är superstarkt och vill förhindra alla potentiella rymningsförsök. Ovanpå glasskivan ställer jag därför ett par vattenfyllda PET-flaskor som tyngd.

Stänger om mig i sovrummet och somnar väl till slut. I morse bar jag ut korgen på balkongen och stängde dörren. Sköt själva slängandet på framtiden.

Jag kommer till jobbet. Kollegorna skrattade gott åt mitt nattliga äventyr. Försöker logga in på datorn men får bara felmeddelande. Gör ett par försök på andra datorer men ingen lycka. Gör saker som inte kräver dator men fram på eftermiddagen ringer jag Stadens helpdesk i ITfrågor där killen upplyser mig om att mitt konto är uppsagt. ”Det ser inte ut som du har någon anställning”

Nähä, det var ju en smula tokigt. Jag har bytt tjänst på skolan under sommaren och någonstans har det blivit fel. Sånt kan förstås hända. Vad värre är att hela morgondagens föreläsning jag ska hålla ligger där i min digitala lilla byrålåda. Det kändes onekligen som ett problem jag hade kunnat klara mig utan.

Helt byxlös är jag inte då kollegan Elin hade det mesta av vår gemensamma presentation. Det kommer att ordna sig.

Jag blev sittande kvar på jobbet för att försöka förbereda mig inför det vi ska göra i morgon. Då går väl för i helvete larmet.

Sittandes på tredje våningen, skyhög ljudvolym på ett tjutande larm ringer jag en fin kollega för att få både kod och motkod. Vanligtvis larmar städarna på betydligt senare än så här.

Väl nere vid larmskåpet är ljudvolymen så hög att det skär i både öron och märg. Jag bestämmer mig för att ringa bevakningstjänst utanför. Då kommer nästa chock. Dörrarna går inte att öppna! Får till slut tag på bevakningsfirman som avbryter utryckningen, jag får av larmet men med en brutal puls i kroppen. Hör även hur låset klickar till i samma stund som jag larmar av.

Kör hem. Där vet jag att papperskorgsdilemmat kvarstår. Vägrade kika i påsen. Snabbt som attan vräkte jag ner allt i en svart sopsäck. Ingen råtta syntes men jag tordes inte titta noga. Knöt en knut, sprang ut och sköt snabbt ner allt i vårt nedgrävda sopkärl utanför fastigheten. Därefter skrev jag brev till hyresvärden och berättade om min nära-döden-upplevelse. Inte för att jag förväntar mig att de ska göra något men de kanske bör underrättas. Om det var en råtta är det nog mest troligt att den klättrat ner från vårt platta tak och en våning ner till min balkong.

Det kryllar ju av råttor här. Vi har en hel del boendes i huset. (Har ju både nuvarande och föredetta aikspelare som grannar) men har även sett en hel del utanför husknuten.

Å andra sidan hade en kungsholmspolare en snok på väg in i sin lägenhet på andra våningen. Det hade varit betydligt värre.

Nu ligger jag helt utslagen på soffan. Det har varit ett på tok för händelserikt dygn.

Och i natt sover jag med balkongdörren stängd.