Den som väntar

image

…på något gott väntar alltid för länge.

Det är bara torsdag. Tiden sniglar sig fram. Mina tankar är fladdriga och ofokuserade. Har svårt att få vettiga saker ur mina händer.

Söndagen är målet. Det är då det kan hända. Det är då det förhoppningsvis ska hända. Det enda vi behöver. En seger.

Jag är naturligtvis hoppfull. Jag tror på det här laget. Jag tror att de är redo. Men samtidigt bubblar oron, nervositeten och stundtals även ångesten.

Vi har ju väntat så sjukt, jäkla länge. Vi har inte ens varit nära sedan vi degraderades. Allt har känts som en mardrömslik ökenvandring. Nu är det nästan så att oasen skymtas där framme vid horisonten. Våra drömmars mål. Så pass nära att det nästan går att ta på. Däremot var vi inte särskilt bra mot Gais. Vi saknade tempo och fantasi. Var det stundens allvar?

Just det där oroar mig. Att det ska låsa sig. Att så mycket står på spel att det blir till hinder.

Det är fullständigt sanslöst att allt avgörs på söndag. Att vi är tre lag som gör upp om det.

Nya Söderstadion är slutsåld. Det haglar in förfrågningar från vänner som inte sett till att skaffa sig biljetter. Min egen biljett har jag tittat på dagligen sen jag kom hem från Göteborg. Den ligger där, ensam kvar.

Biljetten som – om allt vill sig väl – kan ge mig den bästa söndagen i mitt liv.

Ge oss det enda vi behöver, Bajen!