Ett mäktigt dygn


tårta
Vilken dag det har varit. Så full av lycka. Så full av känslor. Så sjukt fantastisk. Så oerhört, oerhört mäktig känsla det där att känna att vi grejade det. Vi är tillbaka.

På jobbet har kollegor och barn gratulerat. Kollegor som absolut inte är fotbollsintresserade sa att de för min skull följt rapporteringen igår. Att den närmsta kollegan som varit i Barcelona frågade taxichauffören direkt på Arlanda ”hur gick det för Bajen?”. Den där kärleken man känner när människor verkligen har brytt sig. För min skull. I telefonen har det strömmat in SMS från nära och kära som vet hur viktigt det här är för mig. Många med annan lagtillhörighet än den rätta har också hört av sig och hälsat välkommen.

Jag älskar den här känslan.

När vi tog SM-guld 2001 bjöd jag mina kollegor på grönvitt fika. Jag ville absolut inte vara sämre idag. Jag sladdade in på konditoriet vid Brommaplan för att köpa prinsess-tårta. Där inne i butiken stod redan en kille och tittade på de färdiga tårtorna. Han valde ut de två största. Jag såg på honom och fick en känsla av att han var där i exakt samma ärende som jag. Jag tittade på honom och sa att ”idag kör vi grönvita tårtor va?”. Han log och svarade att ”Ja, finns inga andra färger en dag som denna”. Sen stod vi där och tittade på våra tårtor, på varandra och fick båda två tårar i ögonen. Vi stod där inne på bageriet och grät glädjetårar klockan halv nio på morgonen.

Bagaren tittade storögd på oss. Han förstod absolut inte vad som hände. Det måste ha varit en märklig upplevelse för honom.

Till fikat såg jag sedan till att bara ta fram grönvita koppar. Jag hade turen att kaffemjölksförpackningen också var grönvit.

Det blev ett gott och oerhört skönt arbetslagsmöte idag.

Vi är tillbaka. Och jag tänker njuta av den här karamellen riktigt länge.

På lördag hoppas jag att få krama fler, då vi säkert ses när vi tar farväl av Söderstadion igen.