Vi är tillbaka!

image

Jag vaknar upp till en bättre tid. Vårt älskade Hammarby spelar allsvensk fotboll nästa säsong och vi gör det efter att ha slagit Jönköping Södra med 5-0 igår.

När slutsignalen ljöd firades det ordentligt. Det var så stort att få leta sig runt bland alla vänner och kramas så där innerligt som man gör när man är riktigt, riktigt lycklig.

Det var först när Fredrik Torsteinbö gjorde trean som jag började djupandas igen. Det var först då jag verkligen började tro att det var klart.

Det var så magnifikt att få stå där de sista tio och bara, bara njuta.

Kennedy Bakirciuglo är kung. När han smeker in den där frisparken brast det för mig. Jag började grina. Jag såg mängder av människor omkring mig med precis samma ögon. Tårar som rann samtidigt som glädje vrålades ut. Den där överjävligt lättade känslan.

Vi firade på sköna Södermalm. Jag tar för givet att det förövrigt fortfarande firas på sina håll. Själv ska jag masa mig upp ur sängen och bege mig mot jobbet. En snäll kollega ställer upp och tar kidsen det första passet. Jag ska se till att köpa med mig firarfika.

Det var mycket som var vackert igår. Jag älskade inramningen. Tifot var vackert, sånginsatsen på ‘Just idag’ var oerhörd och jag älskade att några drog igång applåder istället för en tyst minut för Ingesson. Självklart ska en sådan legend hyllas med en genuin, lång applåd. Vackert.

Det var också vackert att vi sjöng ‘Ja må han leva’ för Kennedy. Det var han onekligen värd. Tack Kennedy för att vi fick komma till ditt födelsedagskalas.

Så här morgonen efter känner jag tacksamhet. Tacksam för att jag fick uppleva gårdagen. Tacksam för att laget, med spelare och ledare, har gjort en storartad säsong. Tacksam för att få vara en del av den här grönvita supporterskaran som verkligen visat hur man stöttar sitt lag.

Igår fick vi verkligen det enda vi behövde.

VI ÄR TILLBAKA!!