Farväl Söderstadion

image

Lördagen den åttonde november blev dagen då vi bjöds in för att få plocka med oss de bitar av vårt hjärtas hem.

Jag kom dit tillsammans med Hagström strax efter halv tio. Då ringlade sig kön lång alla redan. Jag och Magnus fick gå in före då vi skulle rigga vårt bord där vi under dagen skulle sälja tröjor, böcker och program.

När portarna öppnades rusade folk in. Verkligen rusade.

image

Med sågar, skruvmejslar och kofötter i högsta hugg, dessutom oerhört målmedvetna kom folk i floder. Upp på läktaren, såga bort just sin plats, sina plankor.

Det kom oerhört mycket folk. Jag har svårt att avgöra men det kändes som flera tusen.

Jag såg folk lämna med vändkorsen på norra, med spelargångens golvplattor, med reklamskyltar och stängsel. Folk tog med sig räcken och plankor.

När den östra läktaren demonteras hade gamla östra dykt upp. Det var en skymt från forna tider att se den bågformade, låga läktaren.

image

Det blev fina timmar på Söderstadion. Många kramar och ‘grattis till allsvenskan’ delades ut.

Jag tog inte med mig något annat hem än den planka vi med förtursträtt fick som gåva. En minnesplakett med Söderstadions år. Jag valde nummer 24. Tänker nämligen be min träslöjdslärare borra fyra hål i den och därefter förvandla den till min alldeles unika, värdefulla adventsljusstake.

Dagens finaste var när Hagström klev upp på Norra och startade växelramsor med oss borta vid sydöstra hörnet. Strax därefter brann även den sista (?!) bengalen på K-läktaren. Vackert.

Jag kommer alltid att sakna Söderstadion. Du kommer alltid följa med i mitt minne.

Men nu går vi mot nya tider. Och på något märkligt sätt har jag förlikat mig med det. Och också så smått flyttat in på vår nya arena.

Jag är dessutom jävligt glad att jag inte ska åka på kvalmatch till Gävle i morgon.

Vi är ju redan tillbaka!