Tandläkarväder

image

Gråvita skyar, tandläkarväder. Så sjunger Lasse Winnerbäck i en av mina favoritsånger ”Söndermarken”.

Jag sitter i min soffa. En bedövning som precis börjar släppa. Är en hörntand fattigare. En sprucken tand har avlägsnats av en skicklig tandläkare. Jag som avskyr tandläkaren. Finns få situationer som jag känner mig så liten och utsatt som där. Jag drar mig verkligen för att gå dit. Hela mitt väsen protesterar.

Men idag fanns det ingen återvändo.

Jag låg där i stolen och radion bjöd på Maggios. ”Allt är bra nu”. Så kändes det sannerligen inte.

Men

När tången var framme och han med milt våld bände och drog. Medan det knakade i tandbenet och jag kände hur svetten så smått började tränga fram ur pannan och jag nog inte dragit ett djupt andetag på flera minuter. Medan min kropp var spänd likt en fiolsträng.

Det var då den räddade mig igen. Tanken och känslan som bevisligen ger mig energi även i vedervärdiga situationer.

Tanken på att VI ÄR TILLBAKA!

Jag tänker på den nu just nu också. Och medan blodiga kompresser täcker en krater i munnen sätter jag på det femte avsnittet av Bara Bajare. Medan bedövningen släpper ska jag hänge mig åt den där översköna söndagen i november. Söndagen när allt släppte.

Söndagen då vi tog oss tillbaka där vi hör hemma.