Derbylängtan

image

Idag släpptes drygt 5000 klackbiljetter till cupmatchen. Klockan 09.00. Usel tid när man har lektioner. Funkar dåligt att fokusera på ticnets krånglerier diskret samtidigt som man försöker få kids att förstå multiplikationsalgoritmer.

Samtidigt tänkte jag att det lätt finns biljetter kvar på kortrasten. Men jag var orolig. Haussen i de grönvita leden är enorm.

Nu är jag lycklig ägare till biljetter. Det fanns kvar när jag hade tid. Ticnet behagade dessutom att fungera. Ser i sociala flöden att långt ifrån alla är lika lyckligt lottade som jag.

Och vet ni. Den där biljettpulsen. Som jag har saknat det. Att behöva tänka, planera och stressa. Att vara en smula oroad.

Jag älskar att det är fotbollshets igen. Att vi äntligen ska spela ett tävlingsderby. På en av våra bemärkelsedagar dessutom.

Såklart att jag hellre hade vetat spela hemma. Friends har jag besökt två gånger. Undviker stället om jag kan.

Men det vankas äntligen läktarmatch på riktigt. 25 000 biljetter är redan sålda. Vår klack sålde slut på två timmar.

Jag misstänker att motståndet på plan är oss övermäktiga. På förhand tror jag att det kommer bli ofantligt svårt och förmodligen även stundtals plågsamt. Men jag hoppas ju alltid. Det är som bekant aldrig avgjort innan matchen spelats.

Om det är något dessa år på läktarplats har lärt en så är det en av de både skönaste och jobbigaste lärdomarna. Att man aldrig vet hur fan det ska gå.

Men jag vill ha det där igen. Derbykänslan. Ångesten, oron, hoppet och tron. Sången, pulsen, stämningen och adrenalinet.

Jag vill stå där med mina vänner och verkligen känna att jag lever.

Och snart är vi där. Vi pratar en månad.