Bemärkelsedag och Derbydags

image

Det är bemärkelsedag idag. Den 7 mars 1897 grundades Hammarby IF.

Det har gått 118 år.

Det är svårt att klä den egna kärleken i ord. Enklast är väl att beskriva det som livsviktigt.

Idag är ingen vanlig 7e mars. Idag vankas det derbymatch mot AIK. Slutsålt. 40 000 personer ska ta sig till Friends Arena i mars för att de också tycker att sin förening är livsviktig.

Det bubblar av förväntan i leden. Vi har längtat oändligt länge efter en sådan här match. Åren i Superettan gav oss inga motståndare som väckte särdeles mycket känslor. Många gånger har borta, och även hemmasektionerna för all del, gapat tomma. Det är vi som ensamma stått för läktarfesten.

Nu är läget ett helt annat. Och som vi har längtat.

Det är med väldigt blandade känslor jag nu gör mig redo för match. Här finns en stor dos matchångest. Jag är en pessimist när det kommer till fotbollsresultat. Tror sällan på segrar i sådana här lägen. Idag är det nog dessutom realistiskt att tro att gnaget är sportsligt bra mycket starkare än vi.

Så ångesten över det finns här. Samtidigt känner jag bubblande glädje över att få träffa mina vänner, klä mig i grönvita kläder och matchladda i det bästa av sällskap.

Jag längtar efter att få sjunga det starkaste jag kan. Att stå där i klacken och ta i för Nacka och Pappa och alla andra som inte är med oss. Längtar efter ljudkulissen där den egna rösten försvinner, bara blir en del av den gemensamma rösten. Det är livet.

Jag längtar efter att få höra domarsignalen som sätter igång matchen. Att få se de där elva krigarna representera min stora kärlek. Ta sig an uppgiften. Se hur de ge allt för vår skull.

Jag längtar efter att få se alla unga, förstagångsupplevare lysa. Det var så länge sen vi spelade ett derby att många nu upplever sitt första, aktiva derbyt. Jag är glad för deras skull.

Jag vet att det kommer att bli adrenalin, hets och för all del en hel del hat.

Men det är ju så det är att brinna. Alla känslor finns där. Ska finnas där. Det är livet. På 90 minuter kan de mest extrema känslor anfalla. Den euforiska glädjen och den bottenlösa ångesten. Tjusningen ligger ju i att allt är möjligt. Att man aldrig vet.

Det enda som man vet är att man aldrig är ensam. Att man delar samma känslostormar som sin omgivning.

Idag ska jag sjunga för att jag vill, kan och får. Jag ska stå på min ståplats och göra precis allt vad jag kan för att Hammarby IF ska få en fantastisk födelsedag.

Grattis älskade Hammarby.

Ta hand om varandra i vimlet!