Derbyfeber

image

Jag erkänner; jag hade glömt bort hur det var. Derbyångesten.

Den rider mig ska ni veta och har så gjort de senaste dagarna. Nätterna är värst. Sömnen är orolig och jag drömmer jäkligt skumma saker. Vaknar alldeles svettig. Med hög puls. Stressad.

Dessutom har jag haft en obehaglig oroskänsla i magen.

Samtidigt är jag förväntansfull, peppad och lycklig. Äntligen ett allsvenskt derby för oss. Som jag har längtat.

Allt med det här fotbollsengagemanget är ju dubbelt. Jag har skrivit om det tidigare, att det är just alla starka känslor som fångar mig. Och att jag är övertygad om att man inte bara kan ha det ena. För att kunna känna den där riktigt sagolika euforin så måste man ha krälat där nere i gyttjan.

Och tro mig, vi har krälat.

Samtidigt ställs allting på sin spets snart. En bra insats och spelarna är hjältar. En plattmatch och avgrunden öppnar sig. Det är onekligen en tunn lina att balansera på. Men något säger mig att dagens spelare inte räds utmaningen. Tvärt om. De längtar.

Arenan kommer att bubbla av förhoppningar, nervositet, spänning och glädje. Där kommer finnas adrenalin och synnerligen starka känslor. Det kommer att koka. Den där elektriska derbystämningen där luften är tjock av alla känslor. Där det är svårt att djupandas. Där allt ska avgöras på en under nittio minuter. Där kamp förmodligen kommer att gå före skönspel.

Derbyfeber

I morgon är det jobb igen efter ett synnerligen skönt påsklov. Jag är glad att jag har det jobb jag har. Väl bland kidsen är det svårt att tänka på annat. Då är det nuet som gäller.

Men jag vet att så fort sista lektionen är avklarad så blir det derbyläge. All in.

Jag hoppas att vi färgar arenan grön och vit. Att vi sjunger så högt att både Nacka och Tomten ler lyckligt. Att vi röjer med värdighet. Jag hoppas att derbyt blir något att berätta om för syskonbarnen i framtiden.

Att sova gott i natt kan jag glömma. Tröstar mig med vetskapen om att jag delar det här känsloläget med merparten av morgondagens slutsålda arena.

Kom, måndag, kom!